Härligt besked och hjälpsamma, flexibla människor!!

I morse skulle vi infinna oss på Centrallasarettet kl 07.30 för återbesök och röntgen av Elviras höft. Bra tid och dag att ta sig till farbror doktorn. Bilen står fortfarande helt livlös ute på garageinfarten. Slängde ut min livlina och fick hjälp av Martins bror att köra oss.

På sjukhuset blev vi varse konsekvenserna av att vara utskrivna ur systemet. De ville ha en hyfsat stor peng för besöket vilket de inte hade förvarnat oss om. Avblåste därför allt för att vi skulle få en chans att kolla upp våra möjligheter.

Var just på väg att leta upp en buss för att ta oss därifrån när vi blev hejdade av ett meddelande om att läkaren väldigt gärna vill träffa oss. Till saken hör att Elviras höftproblem var något av ett pilotfall för Landstinget Västmanland. Läkaren har varit med under hela processen och ville inte släppa henne sådär vind för våg. Positiv och oväntad flexibilitet! Mötet med läkaren var väldigt uppiggande då han konstaterade att röntgenbilderna såg mycket fina ut och att vi från och med nu kan skippa alla framtida rutinkontroller. Härligt besked!

Väl hemma fick vi ett telefonsamtal från tjejen som köpt vårt hus. Hon ville komma förbi för att kika på våra möbler. Det mesta är till salu så det är utmärkt om de skulle vilja ha en del.

Innan hon skulle fara vidare slog vi våra i bilsammanhang okloka huvuden tillsammans och lyckades faktiskt med konststycket att ge min lilla C3a en knuff så den hostade igång. Rullade iväg till verkstaden med eländet, de hinner förmodligen titta på den under morgondagen. Snart, snart är friheten tillbaka!

Tur att det finns så många snälla människor runt omkring! Fick lift hem från sjukhuset av en kompis, en äldre man tillhörande verkstaden körde hem mig i ösregnet efter bilavlämningen och senare fick jag följa med svägerskan till ICA Maxi för att fylla på de trytande förråden. Tack alla för hjälpen!!

Hallå Sverige!!!!!

Tog en tur till Mantri Mall för att shoppa det sista inför sommarlovet i Sverige. Elvira och Clara handlade armringar och andra små gåvor, själv köpte jag några sjalar med samma syfte. Elvira tycker det är trevligt att följa med till Mallet ibland men Clara är inte lika road. Förnuftig som hon är berättade hon att hon nog skulle tycka om att shoppa när hon är lite äldre, om ett par år eller så. Belönade oss med underbart god glass innan vi rullade hemåt.

Stannade till hos Ram-mannen för att hämta upp några tavlor som de skulle ha klart till idag. Tyvärr var de inte klara, men lovade fixade det till kvällen så Sriram kunde plocka upp dem åt oss. Tur man har någon som kan fixa ärenden, svårt att hinna med allt själv så här i sista stund.

Packa, packa, packa! Även om vi inte ska ha med oss så mycket är det ändå en del att planera och gå igenom. På sätt och vis bra att Martin åker efter oss om det är så att vi har glömt något viktigt. Å andra sidan, nästan allt går att fixa hemma i Sverige förutom presenterna till nära och kära. Vis av erfarenhet från familjen E såg vi till att packa alla presenter det första vi gjorde.

Flyget skulle avgå kl 02.15 den 18 juni. Även om vi bara bor ca 30 min från flygplatsen åkte vi redan strax innan 23. Bättre att vara på plats där det händer lite så vi kan hålla oss vakna lättare. Elvira är en nattuggla medan Clara är mån om att komma i säng i vettig tid. Nu var de båda väldigt uppspelta och förväntansfulla så det borde inte vara några större problem med vakenheten.

Tyvärr möttes vi av beskedet att planet var försenat. Hittade några hyfsat sköna stolar som barnen kunde vila i. 03.30 var vi äntligen på väg! Sov säkert i 5 av de drygt 8 timmarna till Frankfurt. Lyckades flyga in en stor del av förseningen och slapp känna tidsnöd inför nästa flyg. Visade sig att även detta plan var försenat med drygt 1,5 h så vi hann med både fika och att röra på kropparna efter allt stillasittande.

På Arlanda möttes vi av en taxichaufför som tog oss hem till det väntande huset i Västerås. Solsken och 20 grader kändes välkomnande och mysigt svenskt. Barnen plockade fram sina cyklar och tog en tur och vi njöt alla av att göra oss hemmastadda. 

Farmor och svägerska H kom och hälsade på med blommor, hemlagad ostpaj, jordgubbar och mat till nästkommande frukost. Så trevligt!! Hade även förmånen att bli hembjudna till H och barnens kusiner på middag. Tack vare den svenska ljusa kvällen lyckades vi lura oss själva att stanna uppe till 22-tiden. Till sist fick John Blund sin vilja igenom och sövde alla inom några sekunder. Trötta och lyckliga över att vara på svensk sommarmark!

Europeisk mark i sikte

Med lite godis går resan lättare...

...liksom med lite underhållning och pyssel!

Cykeltur på Rönnby tillsammans med kusin A

Ett dygn kvar...

Med lite mer än ett dygn kvar är vi fortfarande förvånansvärt coola och har knappt börjat packa. Har tänkt ta med oss väldigt lite hem eftersom vi ju har ett hus som ska tömmas och kan hända vill vi få plats med några saker därifrån tillbaka till Indien.

Idag gick Elvira och Clara sista dagen i skolan. Barnen hade först "Assembly" där samtliga elever i Primary School samlas för att berätta vad de har jobbat med den sista tiden. Därefter vad det utdelning av diplom och medaljer. Elvira fick silvermedalj i 25 m frisim från simgalan. Med sig hem fick de även skriftliga omdömen. Det var med stolthet vi läste de uttömmande och smickrande skrivelserna kring våra tösers första termin på Stonehill.

Det många tårögda barn och vuxna som tog farväl av varandra. För många var det bara ett avsked för sommaren men för en handfull elever i varje klass samt ett 10-15 tal lärare var det avsked för nya äventyr.

När skolan slutade vid 11 åkte vi till UB City för en sista hand- och fotbehandling så vi blir fina inför vårt Sverige besök! Avnjöt en lunch på takterrassen på ett av våra favoritställen.

Elvira och hennes go'a kompis C som flyttar hem till Australien

Lunch tillsammans med vår vän G

Den riktiga avslutningen "End of year Party" hölls igår, onsdag. Då samlades alla skolans klasser för olika aktiviteter. Den huvudsakliga händelsen var då varje klass skulle dekorera varsin Auto rickshaw. Med hänsyn till miljön skulle återvunnet material användas och varje klass hade klurat ut ett tema att skapa dekorationen kring. Sedan hölls en parad och domarpanelen utlyste vinnare i olika kategorier. Elviras klass vann på  återvinningsdelen - skam vore det annars med tanke på deras idoga arbete med att förbättra återvinningen på skolan!

Clara

Elvira och en av sina goda vänner F

Större delen av Elviras klass framför sin rickshaw förvandlad till glassbil

Claras kompisar framför sina rickshaws med tema "seven wonders"

Parad

Uppställning framför domarpanelen i hopp om att vinna

Glassmumsande i skuggan

Friskt vågat...

Är såååå trött på min mesiga, raka, platta varken korta eller långa frilla och bara MÅSTE hitta på något! Klippa mig? Nej, vill inte ha kort igen. Visst, det är snyggt med korta frisyrer, men här har jag insett att lite längre hår som kan sättas upp är oerhört praktiskt. Hur jag än sliter och drar kan jag tyvärr inte få till ens den ynkligaste lilla "hästsvans".

Satt och bläddrade i en av de vällästa svenska veckotidningar som cirkulerar oss vänner emellan. Då fick jag plötsligt syn på frisyren! Det är längre än vad mitt är nu, men med tiden så. Det är en page med...lockar! Yes, jag ska permanenta håret!

Sedan jag fattade beslutet har jag knappt kunnat släppa tanken. Har ringt runt till flera salonger av de som jag vet har bra rykte hos andra expats. Tog ett tag att hitta någon som ens tar sig an uppdraget, flera av dem gör enbart rakpermanent. Fick så napp på Mirrors & Within på UB City. Passande eftersom det är där vi brukar göra manikyr/pedikyr. Ytterligare ett uppdrag åt dem alltså.

Vet inte när jag senast gjorde en permanent - tror det var minst 25 år sedan!! Men vad sjutton, man måste våga lite här i livet. Det är väl inte värre än att man får ta till plattången för att göra det rakt om det blir för krisartat?

I morse var det så dags! Lite pirrigt, nästan som känslan hos ett barn som väntar på jultomten! Var även lite orolig över deras vana att hantera ett blont hår som dessutom har blekts av såväl slingor som sol. Ett minne som min norska väninna G berättade poppade upp i huvudet. Hon var i Afrika och fick för sig att permanenta håret. Resulterade i en mycket kortklippt firsyr efteråt... Slog bort tanken och satte mig tillrätta.

Två damer jobbade samtidigt, den äldre av dem var riktigt van märkte jag. Det kändes på sättet hon rullade och hon gick även över och kollade kollegans jobb. Bra! Men, var inte spolarna lite väl små? Visade dem bilden på min tänkta frisyr och de intygade att så skulle det bli. Slappnade av och nöjt av att bara sitta och slappa och läsa medan de pysslade på.

Två timmar senare var det dags att beskåda resultatet. Oj, oj, oj vad krulligt!!! Inte riktigt som på bilden. Spolarna hade nog varit lite väl små ändå. Nåväl, nu är det gjort och lite sent att ångra sig. Frisörerna tyckte det blev jättefint - tror jag det! Sriram tyckte det var jättefint, Padma tyckte det var fint men ovant, Clara tittade allvarligt på mig och undrade när det skulle försvinna, Elvira slängde sig på golvet och låtsades svimma... Ja, reaktionerna är olika och på något sätt litar jag mer till mina barn.

Frisören sa att det är lite lockigt så här i början, men om ett par veckor ska det "lugna ner sig". Jaha, bara att vänta och se. Jag kan i alla fall inte beskyllas för att vara feg! Friskt vågat...

Vänner och semesterplaner

I lördags hade vi en riktigt soft och skön dag. Mulen himmel till trots packade vi tjejer våra badväskor och åkte iväg till Angsana Oasis Spa & Resort. Med oss hade vi våra svenska vänner G och S samt S's döttrar som Elvira och Clara trivs väldigt bra tillsammans med.

Vi hade tur och himlen sprack upp så det blev solande och badande för hela slanten. Mumsade fish'n chips vid poolkanten och hade det hur bra som helst.

Martin och männen till G och S var och spelade golf så de roade sig på sitt sätt. Martin har inte spelat golf sedan vi kom hit så han njöt extra av en runda. Som vanligt när det gäller grabbar ska det tävlas. Kan väl bara säga att trots avsaknad av golfspel gick det bra för Martin så han kom hem glad och nöjd med dagen.

De avrundande med en tennismatch vilken inte gick lika bra. Men det är väl inte mer än rättvist. Blev ju jämnt i matcher i alla fall ;-)

Kvällen tillbringade vi hemma hos oss mumsandes lasagne med ett glas vin till eller två. Alla var rätt så möra efter sol, bad och aktivitet så kvällen avrundades redan vid 10-tiden.

Idag, söndag, har vi inte gjort så många knop. Martin och Clara åkte iväg och tränade basket medan Elvira lekte med sina kompisar. Jag promenerade iväg till en lunchrestaurang tillsammans med några vänner: G från Norge, N från Japan, R från Kanada och A från Kalifornien. Vi åt en avskedslunch för G som snart packar ihop för att flytta hem till Norge efter två år i Bangalore. Först ska de bara riva av några veckors semester till bland annat Vietnam, Hainan och Maldiverna. Härligt!!

Inspirerad av G's semesterplaner tog jag fram barnens schema inför nästa läsår och skrev in alla deras lediga dagar i kalendern. Visade sig att det blir en hel del. Jag och Martin slog oss sedan ner på balkongen och gick i grova drag igenom vilka platser vi vill uppleva. Så här långt har vi kommit fram till att vi vill hinna med några stopp i södra Indien och några i Norra. Sedan vill vi till Himalaya, Vietnam, Singapore, Malaysia, Sri Lanka, Thailand, Australien och Bali... Hmm, kommer bli knepigt att få ihop men vi ska göra ett tappert försök att hinna med så mycket det bara går innan vi packar oss härifrån!

En kort tillbakablick sedan...SOMMARLOV!!!!!!!!!!

Oj vad tiden har gått fort! Jag, Elvira och Clara har alltså varit här i hela 4,5 månader och Martin i ytterligare en månad. Kan knappt förstå hur det har gått till!

Vid en kort tillbakablick kan vi se följande utvecklingstrender - stor spänning och glädje inför det nya, HEMLÄNGTAN!! - språkutveckling = trivsel.

Alla var så förväntansfulla inför vår flytt hit till Bangalore. Ja, nästan alla, ska väl tilläggas. Elvira var inte lika lyrisk, hon grät några tårar innan flytten - kompisarna hade blivit väldigt viktiga! Clara däremot såg mycket fram emot att få extra utmaningar i skolan och att lära sig engelska flytande. Hon längtade och hade nedräkning inför take off. Martin tyckte förstås det skulle bli väldigt spännande med en ny utmaning han också! Själv såg jag fram emot att få ett tillfälle i livet med mer tid för familjen, barnen och mig själv, att tillsammans upptäcka en annan del av världen och att ge barnen något de kommer ha glädje och nytta av resten av sina liv.

När skolan drog igång blev barnen förstås varse att alla pratade engelska - hela dagarna! De var helt slut när de kom hem från skolan. Glädjen inför det nya dämpades och Clara tyckte inte att hon förstod någonting. Snart togs tårarna till hjälp i skolan för att få en ventil, ett andrum. Därefter kom hemlängtan i stora mått. Clara talade väldigt mycket om sina kompisar och om släkten. Hon har längtat väldigt mycket efter Skåne, Småland, Mölnbo Nacka, Saltsjöbaden och Västerås. Hon har också pratat mycket om och längtat tillbaka till hon var liten. Allt har glorifierats och hon har känt sorg. Med det försvann aptiten och hon funderade på om det verkligen var meningen att ett barn inte skulle känna glädje?? I ett sådant läge kändes det förstås inte roligt som förälder heller. Jag minns då erfarenheter som vänner i samma situation har delat med sig av och inser att det bara är att bita ihop och peppa så gott det går. Vem man än talar med och varifrån i världen de än kommer, talar alla om de magiska 3-6 månaderna.

Mycket riktigt. Nu 4,5 månader senare är glädjen tillbaka hos alla! Elvira har i princip varit glad och nöjd sedan start - eller åtminstone efter 3-4 veckor. Nyckeln var och är förstås det engelska språket i kombination med den egna personligheten. Elvira hade mer engelska med sig och har inte varit särskilt rädd för att ta kontakt med kompisarna även om språket varit knackigt. Clara har däremot känt sig hämmad i att inte kunna vara sig själv - hon är mycket social och bubblig på svenska, vilket förstås inte har fungerat på engelska. Nu har en rejäl vändning märkts. Hon har fått kontakt med kompisar, är glad och pratar på även på engelska.

Om en vecka ska vi alltså resa hem till Sverige för ett välbehövligt sommarlov. Alla längtar och ser fram emot allt vi ska göra - träffa kompisar, träffa släkten, hyra stuga tillsammans med småkusinerna Irma och Manfred, åka på Stadium Sports Camp och sist men inte minst tömma huset som vi nu tillbringar sista sommaren i. Lite sorgligt men främst bringar detta frihet och möjligheter inför framtiden!!

Hemma på lunch hos vår chaufför, Sriram

Utmanande vitbalans på City Market (Fotolektion 4 & 5)

För att göra saker lite mer komplicerade och gräva djupare i det manuella fotoarbetet har vi ägnat två lektioner åt Vitbalans. 

Har fått lära  mig att genom att experimentera med olika vitbalansinställningar ändrar du färgen eller temperaturen på ljuset. Vi har gått igenom rent generellt hur t ex inställning på skugga tillför gult/värme till bilden och lysrörsinställningen adderar blå toner/kyla. Som alltid handlar det om att få bilden att bli så lik verkligheten som möjligt. I detta syfte måste man helt enkelt justera manuellt för att komma förbi kamerans automatiska och inte alltid helt korrekt återgivna verklighet.

Genomgång av teori är en sak, öva praktiskt en helt annan! 

Målet för vår träning var City Market. Ett oerhört intensivt ställe med mängder av människor, djur, färger och dofter. I den delen av City Market där vi skulle hålla till sker handel med blommor, kryddor, frukter, grönsaker, ris och nötter för att nämna en del. Det mesta är förlagt inomhus vilket gör att ljuset spelar en ett spratt. De mörka lokalerna lyses upp av dagsljus som sipprar och blandas med lysrörs- och glödlampsljus. Väldigt svårfotograferat. Har aldrig tänkt så innan, men nu börjar jag förstå hur mycket som krävs för att få riktigt bra bilder. Eller som min kursledare har sagt "ni kommer aldrig att se världen med samma ögon igen". Inser att jag redan börjar tänka ISO när jag kolla dagens väder...

Trängsel av varuvagnar, människor som bär saker på sina huvuden, folk som bumpar in i en med sina fullastade kassar blandas med mängder av försäljare. Nyfikna frågor "what's your name" och "where are you from" samt barn, kvinnor och män som vill vara med på bild - gärna mot en liten peng i utbyte.

Efter ca 1,5 h och runt 300 foton var vi helt fulla av intryck och trötta pga vätskebrist och hunger - lunchtiden var sedan länge passerad. Det var med viss lättnad vi satte oss i bilen, spritade våra händer och åkte till UB City för en välbehövlig lunch. Blev bjudna av vår kursledare och hade en trevlig stund på Café Noir.

Ser nu fram emot att åka till Sverige inom kort och skaffa mig en egen kamera som jag kan jobba vidare med!

Avskedslunch, shopping och skön avkoppling

I torsdags skulle vi fira av en av våra vänner som åker hem till Sverige efter fyra långa år i Bangalore.

Sriram körde och på vägen mot Whitefield, där lunchen skulle hållas, hämtade vi upp två andra svenska vänner, G och F. Vi åkte tidigt för att hinna med ett par populära shoppingstop som finns i närheten av Whitefield.

Dels var det Decathlon som är välsorterat vad gäller sportkläder. Genom vårt medlemskap i OWC skulle vi kunna komma in i butiken och shoppa loss - bara det att de nyligen ändrat sina rutiner och man numera behöver ett skriftligt intyg från OWC - medlemskortet räcker alltså inte. Vår lycka var att F redan hade ordnat med detta så vi kunde shoppa genom henne. Fint - hittade nämligen många bra prylar så som golfvagn, basketboll till Clara, badmintonracket som inte böjs vid användning (!) m m

Nästa stop var Tuckshop - en kul liten butik med fina märkeskläder till fyndpris. Hittade förstås lite användbara prylar även där ;)

Till lunchen kom ett 10-tal vänner och vi åt indiskt eftersom I tycker väldigt mycket om det. Tyvärr var det svårt att prata då det var en trafikerad gata utanför samt diverse annat oljud. Maten var dock helt ok och lunchen på det hela taget trevlig. Alltid roligt att träffa svenskar från olika delar av landet och skönt att kunna babbla obehindrat på sitt eget språk. Även om engelskan väckts från sin slummer saknar i alla fall jag många ord och språket är fortfarande ganska enkelt.

I lördags hade vi bestämt oss för att skämma bort oss själva en smula. Jag, Elvira, Clara och G hade bokat varsin behandling på Mirrors & Within. Det blev manikyr och pedikyr för samtliga och vaxning för oss vuxna. Skön avkoppling i massagestolar ingick.

En lunch på Café Noir uppe på UB Citys takterrass gav oss tillräckligt med energi för att ge oss i kast med diverse presentinköp. En favorit på UB City är Good Earth. Mycket trevlig indisk inredning, lite överpriser men hygglig kvalitet.

Nästa mål var Commercial Street. Elvira och Clara har aldrig varit där, nu var det dags tyckte vi. En väldig värme, damm, trängsel, moppar och auto rickshaws och dess hysteriska tutande mötte oss. Sökte oss till en tvärgata i närheten av KFC - Jewel Street - med mängder av små butiker säljandes smycken av olika slag. På rekommendation letade vi upp en butik vid namn Shiva Jewels där vi handlade tåringar. Försökte även hitta ankelkedjor men tyckte de var för stora och hängde ner på foten.

Visade även flickorna "gubbens" butik där allsköns prylar trängs om utrymmet. Vägg i vägg till den ena gubben finns en annan gubbe med samma affärsidé. Butikerna är så trånga att bara ett par personer kan vistas där åt gången. Prylarna hänger som klasar utmed tak och väggar. Damm och smuts får man på köpet. Vi orkade inte gå in den här gången utan nöjde oss med källarbutiken som ligger alldeles under dessa båda prylbutiker. Handlade handmålade ägg, små elefanter i trä, värmeljushållare i marmor samt någon liten handmålad träask.

Slutmålet på vår shopping blev Safina Plaza. Vid det här laget hade Sriram tagit med flickorna i bilen och skjutsat dem till deras origami lektion hemma hos familjen L. Jag och G "gjorde" Safina Plaza och hittade fina väggbonader samt en rund broderad matta med elefanter till Claras rum.

Prylar högt och lågt...

Har hittat ett och annat fynd bland alla dammiga prylar!

Claras färgglada matta

Elvira slutar Primary School!!

Idag har vi varit i skolan för att se Elviras avslutning från Primary School kombinerat med en utställning av deras senaste Unit of Inquiry.

Den senaste tiden har de avslutat sitt arbete kring återvinning. De har ställt samman allt i en trevlig utställning för elever, lärare och föräldrar. Eleverna har jobbat i fyra olika grupper: Metall, Plast, Papper och Matavfall.

Klockan 13 samlades alla i lokalen utanför P8's klassrum. De olika grupperna presenterade sig själva och sina arbeten, vilka frågeställningar de jobbat med samt vad de har kommit fram till. Elvira har fokuserat på plaståtervinning under temat Plastic is fantastic. Varje grupp framförde varsin sång de skrivit kring sitt tema.

Efter presentationen fick vi gå runt och titta på varje grupps arbete samtidigt som de fanns vid sina stationer för att berätta om hur återvinningen fungerar samt vad de själva har skapat från sitt material.

Efter en fikapaus var det dags för Graduation från Primary School. Eleverna kom gåendes på rad, gick upp på scen och sjöng en gemensam sång - Friends forever. Rektorn ropade sedan upp var och en och delade ut Graduation Certificates samt ett certifikat som bevis på deras delaktighet i IB Programmets grundläggande del - Primary School. Avslutningsvis kastades mössorna av och konfetti regnade över eleverna, väldigt effektfullt och tyvärr helt omöjligt att fånga på bild med min lilla kamera.

Dagen avslutades sedan med mingel och tilltugg i kafeterian.

För att fira Elviras stora dag åkte hon och Martin iväg till ett nyöppnat Sheraton hotel och åt italiensk middag tillsammans med en av hennes bästa klasskompisar och hennes föräldrar - familjen L.

Efter sommarlovet kliver Elvira upp en nivå och börjar i Middle School. Vi kan nu konstatera att liten har blivit stor!

Elvira och kompisarna i Plastgruppen

En handväska tillverkad av plastpåsar

Några påhittiga metallföremål

Elvira och några kompisar förbereder sig för att kasta sina mössor

Inter-School Swimgala

Efter en mycket lyckad fredag förmiddag med golfträning åkte jag vidare till Stonehill för att spana in när tjejerna hade simtävling mot två andra skolor i stan - Canadian International School och Bangalore International School.

Idag var det för ovanlighetens skull mulet med lätt bris och drygt 25° svalt - riktigt behagligt att sitta som åskådare. Normalt brukar jag alltid söka mig till skuggan samt ha förberett med någon form av solskydd. Eftersom det var molnigt satt jag och kompisarna på första parkett under bar himmel. Framåt eftermiddagen kände jag hur det sved på armarna - mycket riktigt - har fått världens fulaste solbränna exakt efter de kläder jag hade på mig!! Får se om jag hinner fixa till det innan hemfärd ;) Det här med att sola är annars det minsta vi sysslar med. Det är normalt alldeles för varmt i solen.

För barnens del blev det intensivt med tävlingar som avlöste varandra. Elvira och Clara deltog i frisim och bröstsim på olika distanser. De kämpade väl och gjorde fint ifrån sig. Elvira vann sitt heat i frisim och kom tvåa totalt. I bröstsim hamnade hon något pinnhål ner. Clara kom trea i sitt frisims heat, osäker på var hon hamnade totalt. Huvudsaken att de hade kul, vilket vi tacksamt konstaterade när det frisimmades i halva bröstsimsloppet utan diskvalificering!

När vi kom hem tittade Sriram på mitt rödbrända skinn och undrade vad som hade hänt. Beskrev hur vi blekansikten fungerar med hud som rodnar och hår som bleks. Hans hår är alltid lika kolsvart medan vi bara blir blondare och blondare. Vi kom även fram till att han inte behöver solskydd då huden inte blir solbränd. Han insåg glatt att det är väldigt praktiskt att vara mörkhyad här :)

Elvira forsar fram och hämtar just lite luft

Clara är lite frusen i väntan på nästa lopp

Solklart behov! (Fotolektion 3)

Alltså - jag är så lycklig över att ha fått möjligheten att delta i den här trevliga, lärorika och totalt avspända fotokursen!! Från att i princip uteslutande ha fotograferat i auto-läge till att använda mig av så många fantastiska manuella inställningar som jag bara har hört talas om men inte förstått vitsen med ;))

Under vår tredje lektion gick vi igenom ytterligare två exponeringsinställningar - bländare och slutartid. Kursledaren talade sig varm om hur spännande och roligt det är att experimentera med alla inställningar och i synnerhet dessa två. När jag satt och letade efter hur jag skulle ställa in min kamera upptäckte jag att de här två funktioner enbart finns som automatiska. Behöver alltså å det snaraste skaffa mig en NY KAMERA!!

Ni som känner mig vet att jag gillar att shoppa. Har en förmåga att hitta behov när jag är ute och strosar i affärsvimlet. En egenskap som kanske inte alltid är så uppskattad av alla i familjen men som jag ändå trivs med. Det är ju jag, liksom. Jag saknar inte spärrar totalt utan brukar alltid fundera en runda eller två innan jag bestämmer mig. Brukar även kolla upp alternativ och försöka hitta det bästa utifrån det. Hur som haver. Nu har jag i alla fall hittat ett gyllene tillfälle att förnya mig, och det på något som jag verkligen känner stort behov av!

Av deltagarna på kursen har fyra Canon och en har Nikon. Kursledaren har enbart Canon-kameror och trivs mycket bra med dem. Hon menar att det när allt kommer omkring inte är någon större skillnad på de båda fabrikaten, utan mer en smaksak. Ska själv göra en liten undersökning innan jag bestämmer mig. Men det får bli i Sverige.

Har nu fått låna en kamera av kursledaren, himla schysst! Allt för att jag ska kunna jobba på min läxa och experimentera med olika skärpedjup och slutartid. Lyckades hyfsat med skärpedjupsbilderna och med kort/snabb slutartid, men inte med den långa slutartiden. Ska jobba mer på det till nästa tillfälle.

Kort skärpedjup

Något större skärpedjup

Stort skärpedjup

Har barnen lärt sig något i skolan sedan de kom hit??

Den 25 maj var helt ägnad åt s k Student-Led Conferences på Stonehill. Varje elev hade förberett en egen presentation för sina föräldrar där syftet var att visa vad de har jobbat med under terminen. De hade 45 minuter till sitt förfogande.

Clara i skolan

Tjejerna på skolgården

Clara var först ut, sedan en liten paus innan Elvira tog vid. De visade runt i sina klassrum och berättade vad de har jobbat med både tillsammans i klassen och vad de själva har presterat. De hade satt ihop varsin portfolio där de valt ut vissa delar som de berättade mer ingående om. De hade även skrivit varför de valt ut just dessa delar och vad de var extra stolta över när det gäller sin egen prestation samt vad de lärt sig.

Claras Portfolio

Den här terminen har de haft tre olika block eller s k Units of Inquiry. Varje sådan enhet har ett tema kring vilket de arbetar ett antal veckor och sedan avslutar med en utställning/presentation för föräldrarna och/eller examen.

Eftersom Elvira och Clara började skolan en bit in på terminen har de bara haft två Units of Inquiry var. Clara har jobbat med Utbud & efterfrågan och Ekosystemet. Elvira har arbetat med Social rättvisa och Återvinning. Riktigt bra ämnesområden och väldigt lärorika.

När Clara arbetade med Utbud och efterfrågan var de iväg på en field trip till en närbelägen stadsdel. De besökte tre olika verksamheter - en produktrelaterad (Lush), en serviceinriktad (Scent Salong & Spa) och en restaurang (Domino Pizza). Rustade med massor av frågor korsförhörde de respektive chef och fick svar på sina väl genomtänkta frågor om utbud och efterfrågan. Jag var med som stöd eftersom det var så många barn ute i verkligheten bland folk och trafik - lärde mig ett och annat på köpet!

Arbete med att skapa en annons med datorns hjälp

Clara har nu läst om Ekosystemet och under den enheten var de iväg på ännu en utflykt, till Hunsur totalt tre dagar, som jag beskrivit i tidigare blogg.

När Elvira studerade Social rättvisa pratade de kring rättvisor och orättvisor såväl lokalt som globalt. De talade om mänskliga rättigheter och funderade på hur var och en själv kan påverka. Hon har bland annat skrivit brev till Guatemalas President gällande en mördad flicka där hon ifrågasatte bristen på engagemang kring sökandet efter flickans mördare. Intressant och lärorikt.

Elviras nu pågående enhet - återvinning - är verkligen ett högintressant ämne här i Indien! Med tanke på att det ligger sopor i vart och vartannat gathörn finns det en hel del övrigt att önska kring sophanteringen. Eller som hemma i vårt område där det finns en ingående instruktion kring återvinning samt påsar för plast, papper, glas och metall i varje hus. Efter egen sortering hamnar i stort sett allt i samma soptunnor utanför vårt hus. Ok, det finns väääälidgt många människor, kor, getter, hönor och hundar i Indien och sortering sker rent manuellt - var och en tar det de behöver och lite till. En avliden ko visade sig t ex ha 39 kg plast i magen... Men återvinning? Nej inte riktigt fullt ut!

Elviras projekt har handlat om att lära sig mer om återvinning rent generellt samt att genom grupparbeten kring plast, metall, papper och matrester jobba praktiskt på att förbättra återvinningen på Stonehill och få alla medvetna om effekter och konsekvenser. På tisdag nästa vecka ska de ha en utställning och show för lärare och föräldrar. Ska bli väldigt spännande att se!

Blommor som Elviras grupp har skapat av återvunna plastmuggar

Elviras klasskompisar och var de kommer ifrån i världen

Vid samtal med Elviras och Claras ESL-lärare (English as a Second Language) framkom att Elvira inte längre behöver ha extra stöd i engelska. Hon kommer börja läsa ett nytt språk till höstterminen i stället och har bestämt sig för att välja spanska. Clara har haft en enligt lärarens beskrivning "raketartad utveckling" i sin engelska. För ytterligare trygghet ska hon fortsätta en termin till med extra engelska. Gissa om vi föräldrar känner oss stolta!

Clara och hennes gulliga lärare i ESL