Friskt vågat...

Är såååå trött på min mesiga, raka, platta varken korta eller långa frilla och bara MÅSTE hitta på något! Klippa mig? Nej, vill inte ha kort igen. Visst, det är snyggt med korta frisyrer, men här har jag insett att lite längre hår som kan sättas upp är oerhört praktiskt. Hur jag än sliter och drar kan jag tyvärr inte få till ens den ynkligaste lilla "hästsvans".

Satt och bläddrade i en av de vällästa svenska veckotidningar som cirkulerar oss vänner emellan. Då fick jag plötsligt syn på frisyren! Det är längre än vad mitt är nu, men med tiden så. Det är en page med...lockar! Yes, jag ska permanenta håret!

Sedan jag fattade beslutet har jag knappt kunnat släppa tanken. Har ringt runt till flera salonger av de som jag vet har bra rykte hos andra expats. Tog ett tag att hitta någon som ens tar sig an uppdraget, flera av dem gör enbart rakpermanent. Fick så napp på Mirrors & Within på UB City. Passande eftersom det är där vi brukar göra manikyr/pedikyr. Ytterligare ett uppdrag åt dem alltså.

Vet inte när jag senast gjorde en permanent - tror det var minst 25 år sedan!! Men vad sjutton, man måste våga lite här i livet. Det är väl inte värre än att man får ta till plattången för att göra det rakt om det blir för krisartat?

I morse var det så dags! Lite pirrigt, nästan som känslan hos ett barn som väntar på jultomten! Var även lite orolig över deras vana att hantera ett blont hår som dessutom har blekts av såväl slingor som sol. Ett minne som min norska väninna G berättade poppade upp i huvudet. Hon var i Afrika och fick för sig att permanenta håret. Resulterade i en mycket kortklippt firsyr efteråt... Slog bort tanken och satte mig tillrätta.

Två damer jobbade samtidigt, den äldre av dem var riktigt van märkte jag. Det kändes på sättet hon rullade och hon gick även över och kollade kollegans jobb. Bra! Men, var inte spolarna lite väl små? Visade dem bilden på min tänkta frisyr och de intygade att så skulle det bli. Slappnade av och nöjt av att bara sitta och slappa och läsa medan de pysslade på.

Två timmar senare var det dags att beskåda resultatet. Oj, oj, oj vad krulligt!!! Inte riktigt som på bilden. Spolarna hade nog varit lite väl små ändå. Nåväl, nu är det gjort och lite sent att ångra sig. Frisörerna tyckte det blev jättefint - tror jag det! Sriram tyckte det var jättefint, Padma tyckte det var fint men ovant, Clara tittade allvarligt på mig och undrade när det skulle försvinna, Elvira slängde sig på golvet och låtsades svimma... Ja, reaktionerna är olika och på något sätt litar jag mer till mina barn.

Frisören sa att det är lite lockigt så här i början, men om ett par veckor ska det "lugna ner sig". Jaha, bara att vänta och se. Jag kan i alla fall inte beskyllas för att vara feg! Friskt vågat...