Full fart i helgen!

Vad är helgerna till för om inte hitta på roliga saker? Den här helgen har varit helt proppfull av händelser, tänkte passa på och dela med mig lite grann.

Fredag och veckans bästa dag! Än trevligare när man är bortbjuden och kan slappna av helt och fullt. Vi var bjudna till en familj på området som har sina rötter i Indien men bott större delen av sitt liv i USA. De är Sikher i botten men väldigt amerikanska i sitt sätt - en kul blandning! En av döttrarna är klasskompisar till Clara, därav bekantskapens ursprung.

De har egen kock som bjöd på massor av läckerheter och en på indiskt vis väldigt sen middag bestående av många olika rätter. Kände oss helt fyrkantiga efteråt!

Förutom vår familj var där ytterligare ett par familjer. Den ena kommer ursprungligen från Österrike och har barn som är klasskompis till Clara. Den andra kommer från Kanada och bor här på vårt område.

Det var en nyttig kväll för vår engelska vilket behövs för att man ska få lite fläng på språket. Fast loppet är förstås kört för oss vuxna, även om vi plockar upp en del ord som förhoppningsvis fastnar också för framtida bruk.

Lördagen delade vi upp oss i tjej- och killgrupper. Martin tränade och spelade basket med en svensk kompis, M. Vi tjejer åkte tillsammans med vår vän G iväg till en marknad med hantverk från olika delar av Indien, National Artisan's Expo. Blev lite shoppat förstås. Främst gamla fina och lite udda grejer som kan vara roliga att ta med sig hem. Bland annat en gammal oljelampa som brukar finnas i tempel och en klassisk indisk matlåda.

Hos den här gulliga tjejen handlade vi fina gamla prylar!

Hi Auntie! sa den lilla 1,5-åringen till mig

Här målas urnor svarta

Hungriga av shoppingen landade vi på UB-City där vi njöt pizza på italienska Toscana. Träffade våra norska vänner och barnen, som har träffats förut, fann varandra förstås direkt!

Våra vänner som vi umgåtts med under dagen, G plus maken T samt M, kom hem på middag till kvällen. Padma hade instruerats till att förbereda Parmainlindade kycklingfiléer fyllda med svamp, ost och basilika och lyckats väldigt väl med sin uppgift! Så himla trevligt att bara slutföra jobbet och vips kan man alla sitta till bords!

Så var det söndag och dags för brunch på Leela Palace. Jag och tjejerna (Martin hade just rest till Europa) fick äran att vara med under norrmännens brunchsamling. Ett jättetrevligt gäng och så underbart god mat och dryck! Dessutom har de arrangerat väldigt fint för barnen, de roar sig kungligt på palatset!

Elvira på Leela Palace

Åh, dessa goda röror!

Och det här var bara en bråkdel av efterrättsutbudet...

Eftermiddagen och kvällen var vi på besök hos en indisk/amerikansk familj som nyligen flyttat från vårt område till nybyggda Sobha Azalea. Där var vi tillsammans med våra japanska kompisar, som bor nästan grannar med oss, samt en familj från Tyskland. Samtliga har barn i främst Elviras ålder, men Clara hängde på och hade kul hon också. Vi vuxna tog en promenad i de gröna omgivningarna som bjöd på betande kor, vin-, ris- och majsodling samt ett Mangroveträsk!

Lycklig ko mumsar frodigt gräs i vägkanten

Vinrankor innanför charmiga grindar

Ståtlig bananblomma

En ganska vanlig vecka i Bangalore

En vecka susar på ganska snabbt, funderar på vad vi har hittat på...

Förra lördagen umgicks vi med våra svenska vänner, familjen W, och hängde vid skolans pool. Barnen badade förstås och vi vuxna turades om att ta en kill- och en tjejlöprunda i omgivningarna. En trevlig runda på ca 7 km, lite för långt för mig som är både otränad och har ont av att springa i värme (+28), pust!! Vår familj stannade till på ett hotell nära vårt hem (Royal Orchid) och åt mycket god indisk lunch på vägen från badet.

Clara på Royal Orchid

Elvira och Clara och ett gäng indier på Mantri Mall

Även om vi tycker att vi blir väldigt väl behandlade i Indien finns det de som drar fördel av att vi inte är indier. Tyvärr är det de vi brukar kunna lite mest på - polisen. Vet inte hur många gånger Martin blivit stoppad på motorcykeln och i princip varje gång blir det böter. Det är inte några stora pengar (300 rupies, eller ca 50 kr). Väl förberedd som han är har han numera alltid med sig motsvarande bötessumman i kontanter när han är ute och kör. I lördags var det dags igen!

I söndags var jag och Martin ute på en motorcykeltur tillsammans. Det är verkligen roligt och man ser så mycket "underhållning" längs vägen. Nästa gång ska jag ha med mig kameran - sååå mycket enklare att stanna till och fota än när man åker bil!

Elvira och Clara har bestämt sig för att börja spela tennis en gång i veckan tillsammans med några kompisar. Tennisskolan, Tennis Forever, ligger mellan skolan och vårt hem och drivs av Liza Viplav, tidigare 1:a i Indien. Lättillgängligt och bra. Första lektionen genomfördes i veckan och tjejerna gillade det. Dessutom erbjuder de gratis lektioner för mammorna. Behändigt eftersom vi även har tennisbana på vårt område. Inte så väl underhållen, man får liksom tänka sig linjerna, men nät finns i alla fall...

Elvira på sitt livs första tennislektion

För egen del har jag i veckan hunnit med två rundor golf på Eagleton och två luncher på Taj West End och The Oriental Spice - allt tillsammans med svenska vänner.

Häromdagen var jag på mitt första yogapass - äntligen!! Jag som kört med min dvd trodde att jag skulle vara hyfsat väl förberedd. Har haft ont i princip hela kroppen i flera dagar efter passet, en riktigt bra genomkörare och väldigt roligt!

Har även varit på informationskväll på skolan och träffat barnens lärare. Blir som vanligt glad och inspirerad när jag är där!

Clara var på Fieldtrip till en skola för synskadade i veckan. Förutom svårigheter att se kunde de inte någon engelska. De hade fått i uppdrag att försöka lära barnen lite engelska och var väldigt peppade inför uppgiften. Barnen på skolan var också upprymda av sitt ovanliga besök. De Clara jobbade med var väldigt små, ca 3 år. Hon var helt lyrisk, de var så gulliga!

Elvira har haft kompisar över för att baka muffins en kväll i veckan. Så roligt som de tycker det är inser jag att det finns väldigt fin hjälp att få!

Tjejkompisarna bakar chokladmuffins

Nytt ansvar för mamma och lyckad första skolvecka för tjejerna!

Dagens första begivenhet var föräldralunch på Café Noir på vårt favoritlyxmall UB City. Denna gång var det föräldrarna i Elviras klass som skulle umgås och hälsa nya välkomna.

För en gång skull var jag ute i riktigt god tid, knappt en timma före utsatt tid. Hmm, tänk om man skulle chansa på att det finns tid för en mani & pedi på Mirrors & Within? Var ju faktiskt ett tag sedan sist. Några minuter senare satt jag i en av de härliga massagestolarna och njöt av behandlingen med fina röda naglar som resultat.

Vid 12 sammanstrålade vi föräldrar på restaurangen. Ett av syftena med mötet var att vaska fram två nya klassföräldrar. Märkte att intresset var svagt och kände sympati för M som axlat ansvaret tidigare på ett utomordentligt sätt. Snackade ihop mig med en annan svensk förälder, och vi kom fram till att vi skulle kunna köra teamwork på det här. Ännu en anledning för oss att träffas både på tu man hand och tillsammans med våra döttrar!

Tjejerna kom hem nöjda med dagen och sin första skolvecka. Den oro Elvira kände i somras inför att börja högstadiet är som bortblåst. Hon har sprudlat över hur roligt det är med Drama, Science (studerar just nu växtceller i mikroskop), Engelska (har läst en berättelse av Roald Dahl som de själva ska hitta på slutet till) samt inte minst sitt nya språk Spanska. Clara var lite konfunderad över att hon blivit uppropad att tillhöra gänget som skulle få extraundervisning i Engelska (ESL). När det sedan visade sig vara ett misstag var hon hur lycklig som helst, glad att inte behöva vara "annorlunda" och glad över att få börja med Spanska hon också! Clara har haft en riktigt bra vecka, nöjd med lektionerna och kompisarna.

I kväll hade vi en kompis till Clara hos oss, B från Australien. Det är så härligt att höra hur de tjattrar och har roligt. Badminton, bad, middag och film. Bra slut på en bra vecka!

Regn, trafikkaos och tidsoptimering

Vaknade trött som aldrig förr. Förstår inte varför jag är så himla pigg om kvällarna? Då vill jag sitta med bloggen, prata med Martin, kolla Facebook och mail - inte gå och lägga mig! Men, men det får man sota för när klockan obarmhärtigt ruskar liv i en kl 05.55.

Efter en kopp kaffe vaknar livsandarna och jag känner mig pigg och redo för dagen! 

Shortcut var lite sen idag p g a kraftigt monsunregn. Dränkt som en katt kom han en kvart efter utsatt tid. Inte mycket kan tyckas, men just idag var det lite synd att hans punktlighet gick snett. Vi skulle nämligen hämta upp ytterligare tre kompisar för att tillsammans färdas till Leela Palace och första OWC-mötet för säsongen och vi ville vara där i god tid. 

Jag har ju skrutit om hans oklanderlighet och oindiska beteende eftersom han alltid är i mycket god tid för att göra bilen fräsch, nerkyld eller uppvärmd, påfylld med små vattenflaskor samt laddad men dagens exemplar av Times of India och Bangalore Mirror. Är det någon som brukar orsaka förseningar så är det jag, tidsoptimist som jag är.

Den här gången var jag dock färdig att åka på stört när han dök upp. Vad vi inte visste var att den lilla resan skulle ta oss en bit över två timmar. Trafiken var helt galen! Sista sträckan på någon km tog över 30 min. Har inte varit med om något liknande.

Blev ett relativt kort möte på OWC. Medan vi drack kaffe hann vi med att registrera oss för medlemsshopping på sportbutiken Decathlon och fångade i farten upp både gamla och några nya bekantskaper.

Ut till bilen igen för att åka och äta lunch samt kolla en möbelutställning. Vi vill alltid krama ur mesta möjliga varje gång vi är ute och far, men fick den här gången inse vår begränsning och skippa den planerade lyxlunchen på Taj West End.  Slängde i oss en paj på Raintree där möblerna fanns. Ett par av oss shoppade även loss - för en gång skull var det inte jag.

Allt gick på rekordtid eftersom jag och J har en tid att passa när barnen kommer från skolan. Gick fint och bilen anlände hemmet i samma stund som barnen stod vid dörren.

Vad har vi lärt oss idag då? Jo, jag ska jobba hårdare på att inte optimera tiden för att hinna med så himla mycket och Shortcut ska fixa regnkläder redan i helgen. Båda våra åtaganden känns ytterst lämpliga i en stad där trafiken är otroligt oberäknelig och allt tar längre tid än man tror och i en stad som under en period om ca 4 månader per år drabbas av mer eller mindre kraftiga Monsunregn.

Första skoldagen - 5:an för Clara och 6:an för Elvira

Klockan 5.55 vaknade vi efter en alltför kort natt eftersom alla hade mycket svårt att somna i går. Som tur var hade Elviras nackspärr nästan givit med sig, gårdagen var inte munter för hennes del!

Skolbussen gick förra terminen kl 7.08 men nu kommer de åka redan 6.55. Tur att de har så nära till hållplatsen, bara ett par minuter från vårt hus.

Både Elvira och Clara var mycket förväntansfulla och väl förberedda med nystrukna skoluniformer och ryggorna packade med varsin vattenflaska och keps.

Själv skulle jag också infinna mig i skolan under morgonen för att delta i välkomnandet av föräldrar till de nya barnen på skolan. Trevligt initiativ av föräldragruppen att arrangera välkomstkaffe med mingel. Och väldigt kul att delta och hjälpa till tyckte jag. Många koppar kaffe blev det och mycket prat med både nya och gamla föräldrar. Det är verkligen toppen att ha skolan som en länk till nya bekantskaper!

Fyllde eftermiddagen med en shoppingrunda på Mantri Mall där jag hittade fina solbrillor, något man har stor nytta av här. Sprang även ihop med svenska och norska bekanta på Spar, en av stans mest välsorterade livsmedelsbutiker. Tänk vad man börjar känna sig hemma när man kan "gå på stan" och träffa folk man känner!

Färskt i minne hur barnen kom hemlunkande med hängande huvud i våras var jag förstås mycket nyfiken på hur deras dag hade varit. Blev lycklig ända in i själen när jag såg dem komma gående glatt småpratande. Visade sig att de var riktigt nöjda med sin första skoldag. Elvira hade fått skåp att förvara skolmaterialet i och även haft sin första lektion i spanska. Clara tyckte engelskan fungerade fint och var glad över att ha lekt med kompisarna på rasten. För egen del ser jag mycket fram emot att följa dem under terminens gång och se hur de utvecklas på olika plan, inte minst socialt och språkligt.

Independence Day och utflykt till ett riktigt indiskt Zoo

Idag firade Indien Independence Day. Nummer 65 i ordningen och en stor dag för de flesta indier. Dock inte för vår chaufför som mest fokuserar på de religiösa högtiderna.

Barnen hade sin sista lediga dag innan skolan drar igång. Varför inte göra en dagsutflykt och uppleva indiskt Zoo och safari? Lyckades synka ihop med våra svenska vänner, familjen E, att mötas på Bannerghatta National Park. Resan tog ca två timmar med bil.

Det första vi möttes av när vi närmade oss var mängder och åter mängder av fotvandrande indier - alla på väg till parken. Okej, vi kommer inte vara ensamma, men vem hade väl trott det? Även om vi hade hoppats att deras Nationaldagsfirande skulle innebära färre människor just här.

Nästa syn var en kilometerlång kö som ringlade sig utmed vägkanten. I det läget var det fantastiskt att ha en företagsam chaufför som fixade biljett åt oss. Snabbt gick det och in kom såväl vi åtta kompisar som våra två chaufförer!

Zoo-delen var faktiskt mycket bättre än vi hade vågat tro. Väldigt indiskt på ett charmigt sätt och generellt sett pigga och aktiva djur. Till en början var det en frän och smutsig stank men efter några meter blev det bättre och vi fick se många spännande djur. Olika typer av kobror, jätteekorrar, tigrar, björnar, elefanter och så förstås de underhållande aporna. Vårt folkslag hörde som vanligt till minoriteten, så för många besökare var vi en minst lika stor attraktion som djuren. För oss var det det omvända, även om vi är vana att se indier nu. Alltså vi fotade dem och de fotade oss =)

Avslutade dagen med att köa för safari med buss. De första djuren chauffören informerade oss om var vilda kor - kändes inte jätteexotiskt. Men så småningom hade vi turen att se lejon och tigrar, såväl vita som traditionella. Även om bussen var skruttig var säkerheten hög och alla uppskattade det lilla äventyret.

Redo för en fruktstund innan dagens äventyr tar fart

Motordrivet pariserhjul i hisnande hastighet, glada att bara se på.

Handdriven liten karusell

Loj krokodil som såg död ut, men...vi såg honom blinka i alla fall

Kobra på tryggt avstånd

Såååå gulliga syskon!

En av de yngsta safarideltagarna. Vilken blick!

Safarigänget med Clara och kompisarna på första parkett

En vit respektingivande kisse

Husdjur och vänskap förhöjer trivseln

Söndag morgon och kämpar fortfarande med att komma in i dygnsrytmen. Vaknade 9.30 och fick med lite möda upp resten av familjen runt kl 10. Att vi hade sena vanor hemma i sommarljusa Sverige gör inte saken enklare precis. Nå väl, vi är fortfarande lediga ett par dagar och kommer väl förr eller senare in i vardagens rutiner.

Clara och Elvira har så länge jag kan minnas velat ha husdjur. Själv älskar jag djur, men av praktiska skäl har vi valt bort dessa inslag i hemmet. Provad en gång på marsvin, men det ena dog och det andra fick vi sälja p g a röda utslag på Elvira, förmodligen på grund av hennes frenetiska gossande med det lilla djuret. För att öka på trivseln här i Indien har vi funderat fram och tillbaka vilket typ av djur som skulle passa vår livsstil här. Hund och katt går tyvärr bort - vistelse i karantän lockar föga. Hmmm, en liten hamster skulle kanske funka, de är gossvänliga men inte lika allergiframkallande som marsvin. Så får det bli!

Bad chauffören köra oss till något ställe där vi kan handla husdjur. Under resans gång var jag fullt sysselsatt med att synka mina kontakter från min gamla LG till min nya älskade vän - Ifånen. Lite hantverk, men ack så bra det blir! Vaknade upp från min lilla värld av barnens utrop "titta mamma, barnen har gjort en luftballong av en soppåse och ett snöre med en pinne i ena änden!" Fick bevittna hur de små barnen häpet tittade på hur deras leksak fastnat med snöret kring en telefonlina. Förmodligen sa de till varandra, som varje Indier frekvent säger vid svårlösta situationer, "What to do?" Som väl var låg vinden åt rätt håll och vi såg dem jubla av glädje när leksaken for ner igen med vindpustens hjälp.

Strax var vi framme vid Pet Planet. Dags att göra dagens insats och skaffa ett par husdjur! Det första vi såg efter att ha passerat allsköns färgglada papegojor var de små hamstrarna. Okej, hamstrar finns på lager. Hur är det med burarna? Aha, bara en bur stor nog, men nästa vecka kommer fler - lämna era kontaktuppgifter så ringer vi! Jaha, vi börjar med en hamster - vem ska få den då? Clara överlämnade åt Elvira att välja hamster, själv väntar hon en vecka till hon kan få en bur som är rosa eller lila. Elvira valde en blå bur och ett litet grått marsvin som hon ska kalla Kiwi (en tjej). For genast hem med det lilla vettskrämda livet och gav mat och vatten innan vi gav oss av igen.

Tillbringade söndagkvällen i Dollars Colony hemma hos våra vänner från Italien. Barnen badade och vi vuxna provade smaksatt öl - kanel, kardemumma, anis och koriander. Spännande! Familjen har varit på resande fot sedan 1992. Först makarna och så småningom de barnen när de anlände i slutet av 90-talet. Himla kul att höra om deras liv och framför allt väldigt inspirerande.

I morgon är det Independence Day, en väldigt stor högtid i Indien. För oss innebär det en ledig dag innan skola och jobb drar igång!

Nu börjar fas två i vårt livs äventyr!

Efter att ha kört ett hårt race de senaste veckorna med tömning av huset under dagarna och umgänge med släkt och vänner på kvällstid lämnade vi nöjda och trötta Västerås bakom oss den 9 augusti.

Kände lite sorg när vi gick ett sista varv i det ekande tomma, själlösa huset. Där har vi bott i sex år och haft förändring och förnyelse som motto. Trädgården har rensats på träd och förvildad växtlighet. Huset har fått ny färg, nya fönster och ny isolering. Stengångar har anlagts och nya uteplatser har byggts. Inomhus har kök, badrum, sovrum och tvättstuga fixats. Allt har summerat till stor trivsel - men mest av allt har vi njutit av vårt kära uterum med solnedgång över öppna fält.  Nu är den sagan all och det positiva är att det öppnar upp för nya, spännande möjligheter!

Checkade in på hotel Arlandia där vi åt en god middag och kopplade av genom bastu och poolbad. Skönt att låta stress och spänning långsamt försvinna bort.

Resan till Indien gick utmärkt med god service och enligt barnen den bästa flygmaten de smakat! Ett svalt Bangalore (26°C) mötte oss vid 3.30-tiden på torsdagsmorgonen. Det är en skön känsla att ha fast mark under fötterna och efter den långa flygresan känns det extra bra att vara "hemma". 

Idag har vi varit på introduktion för nya och gamla elever på skolan. Rektorerna presenterade skolan och dess ambitioner och vi fick träffa alla barnens lärare. Tjejerna fick under en timmas tid bekanta sig med nya och gamla klasskompisar samt sina nya lärare. Clara tog chansen och trädde som frivillig fram och presenterade sig när ingen annan vågade börja. Enligt läraren var hon en modig "risktaker". 

Dagen var på det hela taget mycket positiv och gav mersmak inför skolstarten på tisdag. Det var ett mycket taggat gäng som mötte upp och alla är sugna på att hugga tag i höstens utmaningar!

Nu börjar fas två i vårt utlandsäventyr. Barnen har lärt sig så pass mycket engelska att skolstarten bör gå relativt smidigt. Dessutom har de lärt känna kompisar och personalen i skolan - även om det kommer många nya till terminsstarten. De har även goda vänner i närheten av vårt område samt på andra ställen i stan. Barnen och vi vuxna känner oss helt enkelt rätt så hemma med mycket av vardagslivet i Bangalore. Det ger en fin trygghetsbas och väcker samtidigt nyfikenheten att upptäcka mer av detta färgstarka och fascinerande land.