Malleshwaram Market ett svårfotat objekt! (Fotolektion 2:2)

Efter vår utflykt vid tvätteriet (Dhobi Ghat) pustade vi ut i den härligt AC-försedda bilen och rullade vidare med Malleshwaram  Market. Jag och familjen har varit där förut så jag kände igen platsen. Minns att jag då såg fram emot alla vackra, färgglada foton jag skulle ta. Besviken granskade jag senare resultatet och såg mest mörka, suddiga bilder och inte alls de härliga färger jag såg med blotta ögat.

Nu var det alltså dags för fotogruppen att ta oss an objektet ännu en gång. Skillnaden var att jag den här gången skulle jobba manuellt med ISO inställningar och exponeringskompensation (+/-). I och med att det var mörkt skulle vi jobba med ISO 400-800 och testa oss fram. Vidare skulle vi kompensera för det lysrörsljus som kastade reflexer på objekten. En utmaning som hette duga. Till saken hör att min semi-automatiska kamera inte har något titthål för ögat utan måste hållas på distans för att se objekten i LCD-skärmen. Det gör ju att stabiliteten i händerna är avgörande. Ju högre ISO-tal, desto suddigare blir bilden. Rör sig objekten blir den en sann utmaning och än tuffare med en skakig hand förstås! Kan säga att jag hade det rätt kämpigt för att få till mina bilder, men skam den som ger sig! 

Lyckades plåta några hyfsade bilder trots allt.

Lite strul i en lyxhustrus vardag

Natten mellan onsdag och torsdag stack Martin till Schweiz i utbildningssyfte. Säkert trevligt med miljöombyte men tråkigt för oss att han är borta i 10 dagar. Gäller nu att vi håller oss sysselsatta så att vi inte känner för mycket längtan <3<3<3

Passade därför på att ta hem några tjejkompisar på torsdagskvällen för att äta och ha trevligt. En av tjejerna, som också är granne till mig, ska flytta hem till Norge i sommar så syftet med middagen var egentligen att hinna träffas och ha trevligt innan hon sticker. Nåja, vi kommer nog hinna träffas fler gånger, men det är ju alltid lika trevlig att äta och dricka gott tillsammans! Som det så ofta blir när man har trevligt är man uppe lite för länge - fick bara fem timmars sömn eftersom jag var uppe kl 6 med barnen som skulle till skolan på fredagsmorgonen.

En fördel när man har maid är att hon alltid hugger tag i gårdagens disk det första hon gör. Det uppskattas verkligen när man haft vänner på besök och disken lätt blir till ett berg. Just den här fredagsmorgonen passade det dessutom extra bra då jag bjudit in ett 10-tal kompisar i samband med en visning av Calcutta Linen Man kl 10 - 12.

Strax innan Padma normalt skulle vara hos oss fick jag ett kryptiskt sms där det framgick att hennes pappa hamnat på sjukhus. Till saken hör att indierna åker till sjukhuset för minsta lilla feber, så man tänker sig inte att det bör vara något särskilt. Trodde därför bara att hon skulle komma senare. Tiden gick - ingen Padma. Ringde - inget svar. Började bli lite fundersam och insåg även att det nog var dags att hugga tag i gårdagens intorkade matrester...jippie! Minimyrorna hade hittat partyresterna och fullkomligt kryllade på diskbänken - riktigt nice!

Stod på huvudet i diskbaljan när Calcutta-mannen kom. Nå väl, disken fick vänta, dags att inta värdinnerollen. Kaffeservering och nybakad Brownie. Dock ingen shopping den här gången, däremot hittade vännerna lite smått och gott. Anledningen till hans besök var att leverera det jag beställde sist jag träffade honom, så viss forma av shopping kan man kanske ändå säga att det blev - leveransen skulle ju betalas för... Ett påslakanset till Clara och ett till Elvira plus några små presenter att ta hem till Sverige i sommar.

När gästerna gått bågnade disken om möjligt ännu mer, dags att hugga tag. Svettig, trött och lite upprörd över att Padma aldrig hade kommit funderade jag på hur jag skulle kunna unna mig lite lyx och avkoppling en dag som denna. Ni märker att man lägger sig till med bekvämligheter - vem skulle normalt sett röjt disken där hemma ;)

När Sriram hämtade upp mig bad jag honom svänga förbi Scent Salong & Spa för lite vardagslyx. Hamnade i frisörstolen för en trimning. Första i Indien ska tilläggas. Blev nöjd med resultatet och passade därför även på att få håret fixat med lockar. Fick gott betyg av Sriram som sa att han tyckte jag alltid skulle ha den nya frisyren. Hmm, kommer inte att funka när jag själv ska göra det...men kul att få beröm!

Åkte vidare till ett av mina favoritställen - Raintree. Där hölls en smyckesutställning dagen till ära. Många fina saker att beskåda. Fick väldigt fin kontakt med tillverkarna, ett italienskt medelålders par, som bott i Indien i över 20 år.  Slutade med att jag "designade" min egen ring som de ska leverera om några veckor. Spännande!

Clara och Elvira var bjudna på kalas efter skolan. Födelsedagsbarnet bor här på området så tanken var att de skulle ha kalaset i vårt Klubbhus med poolbad och lite jippon. I sista stund blev kalaset omdirigerat till skolans poolområde pga att de inte fick ha icke-boende i vår pool. Lite väl nitiskt, kan tyckas! Kalaset på skolan blev i alla fall toppen, i synnerhet inslaget med att "gå på vatten". Inte helt lätt men väldigt uppskattat! Clara lyckades få till lite spring och Elvira hittade på något mirakulöst sätt fin balans, fast mestadels sågs de tumla omkring inne i "bubblan".

Somnade med barnen i soffan då de tittade på Alice i Underlandet. Helt klart en film med för lite action för att lyckas hålla intresset på topp!

Födelsedagstårtan!

Clara på väg ut i vattnet, ser ju väldigt lätt ut tycker jag.

Här springer hon som en hamster i ekorrhjulet

Opps, de stadiga benen slogs raskt undan i kontakt med vattenytan!

Här fann Elvira balansen så galant!

Lyckad instruktion

Idag gav jag mig i kast med en ny utmanande uppgift - att instruera Padma i konsten att baka Farmors goda russinbröd.

Det började redan för ett par månader sedan med att Clara i fasen av hemlängtan mailade farmor för att få hennes väl beprövade brödrecept. Förtjänas att nämnas att det inte är helt lätt att hitta riktigt gott, grovt bröd här i Indien. Därav ytterligare önskan att baka vårt eget.

Med farmors recept i näven gav vi oss ut på jakt efter rågmjöl - ragi, linfrön, solroskärnor och russin. Vi hade redan hittat havregryn och vetemjöl - maida. Jäst fick vi av våra svenska vänner som varit planerande nog att packa med sig torrjäst.

Till första baktillfället lyckades vi hitta ragi och vita russin, men inte det övriga. Bakade på det vi hade och lyckades rätt bra, trots svårigheter med tidsinställningen i den kombinerade ugnsmikron. En bränd plåt - i övrigt allt bra. Vi frossade i nybakat bröd och njöt för fullt!

Sedan dess har en svensk besökare vänligt nog haft med sig solroskärnor och vi har själva hittat linfrön samt vanliga, hederliga russin.

När vi nu har förmånen att ha en maid i huset har jag successivt slussat in henne i att laga pajer, köttfärssås, pasta carbonara och annat som vi längtat efter.

Nu var det alltså dags att lära Padma den ärofyllda uppgiften att baka Farmors bröd. Med hennes försök att baka bullar i färskt minne var jag med och såg till att hon inte snålade in på någon ingrediens. Vid bullbaket hade hon bara tagit en fjärdedel av jästen. vilket förstås ledde till att bullarna blev till små hårda bollar som fick doppas för att bli ätbara.

Poängterade att det var viktigt att jäsa brödet ordentligt samt bevaka själva gräddningen för att undvika brända bullar. Jag och tjejerna gav oss sedan iväg till Mantri Mall för att shoppa present till ett kalas de ska på på fredag.

Döm om vår förvåning när vi senare på eftermiddagen kom hem och fann köket fullt av härligt runda och alldeles perfekt bakade brödbullar! Behöver jag nämna att vi alla skippade middagen i kväll och i stället åt oss mätta på mackor? Tror det snart är dags för ett nytt försök med att baka kanelbullar - det är ju så himla gott!

Dhobi Ghat - en icke avundsvärd arbetsplats (Fotolektion 2:1)

Under vår andra fotolektion skulle vi jobba manuellt med två exponeringskomponenter - ISO (hur snabbt kameran reagerar på ljus, d v s ljuskänsligheten) och exponeringskompensation (hur mycket ljus som reflekteras från objektet - ljusnivån).

Vi hade först en genomgång av teori samt föregående veckas läxa som bestod i att utforska hur ett foto sparat i jpeg-format försämras om det redigeras flera gånger. Påtaglig förändring som aldrig kan återskapas såvida man inte jobbar med en kopia.

Så var det dags att ge sig ut i verkligheten. Rustade med kamera, extra minneskort, extra batterier, vatten, något att fylla på energin med, solkräm och lämpliga kläder gav vi oss iväg. Så vad är lämpliga kläder? Själv har jag skaffat mig ett par Alibaba-byxor som kan liknas vid ballongbyxor med massor av tyg. Heltäckande men ändå svala. Tillsammans med en linneskjorta med halvlång ärm kändes klädseln ok - vi stack ut hyfsat mycket ändå bleka, blonda, kameraförsedda...

Vi gjorde två stopp av vilka jag beskriver det första i det här inkägget - fortsättning följer. Vi klev av vid Dhobi Ghat vilket bäst kan beskrivas som ett stort utomhus tvätteri. Männen (!) står i bassänger fyllda med tvättvatten som når upp till låren. I stekande sol jobbar de för hand och slår tvätten ren mot stenhällar. Tvätten hängs sedan på det gytter av tvättlinor som löper över hela området. Därefter tas allt om hand, stryks och görs fint. Allt detta i sådan värme att vi som bara rörde oss lugnt i området kände oss helt överhettade. Kan bara föreställa mig hur varmt och kvalmigt det måste vara att ha detta som sitt levebröd...

Gnugga, gnugga.

Tvätta, tvätta.

Vy över tvättbassäng och tvättunnor

Hyfsad mängd tvätt att ta hand om.

Varför valdes Dhobi Ghat som fotoobjekt? För ljuset och för plaggen och vattnet som reflekterar ljuset. Här jobbade vi med justeringar genom att göra bilden ljusare eller mörkare beroende på ljuset och klädernas färger. Framför allt vita och svarta plagg kräver manuell justering. Eftersom det var en solig dag använde vi bara ISO 100. Väldigt lärorikt!

Birdie - Middag - Brunch - Första avskedet

I fredags gjorde jag golflektion 5 och 6 på Bangalore Golfklubb. Vädret var perfekt med lätt soldis och skön bris, temperatur drygt 30° C. Har på grund av ryggproblem varken tränat eller haft lektioner på en vecka och kände mig därför extra laddad.

Golfcoach Vishaal mötte upp ca 30 minuter försenad - tidsoptimism och tung trafik var orsaken. Lektionen blev trots allt väldigt bra. Det är så himla mycket roligare att spela än att stå och träna/nöta samma typ av slag i timmar. Eller som Vishaal sa - "nu puttar du bättre än jag för att träna puttar är det absolut värsta jag vet". Jag är benägen att hålla med, att träna puttar genom att hålla fast en handduk med armbågarna i syfte att hålla armarna rätt är riktigt trist efter ett tag. Dessutom tar ryggen stryk av att stå framåtböjd som en ostkrok under en timmas tid. Men det ger ju en bättre känsla och jag som har puttat som en kratta märker stor skillnad!

Blev väldigt peppad under träningsrundan och särskilt när jag bara var några cm från hole in one. Blev en birdie, vilket jag förstås var nöjd med! Är nu sugen på att jobba på en sänkning av mitt handicap - har sedan åratal 36,0 vilket är föga skoj. Ska bli ändring på det!

Fredagskvällen hade jag, Martin och Clara myskväll med film och snask medan Elvira sov över hos en klasskompis.

På lördagsförmiddagen skjutsade Martin mig till golfbanan för att träna. Vishaal var som vanligt på golfklubben och höll lektioner och gav mig lite tips och råd i förbifarten.

Under eftermiddagen kom våra svenska vänner (familjen E) på besök. Barnen badade i poolen, männen spelade tennis och jag och A hade massor av tid att prata och ha trevligt. Vår maid Padma jobbade extra idag, vilket hon glatt tackade ja till eftersom ett penningtillskott alltid är välkommet. Eftermiddagen gick över i kväll och så småningom blev det middag. Alla åt med god aptit då de var tämligen utsvultna när den väl serverades. Dröjsmålet berodde inte på Padma utan på att jag skulle "fixa det sista". Jag har aldrig varit någon stor vän av matlagning och än värre är det nu när jag knappt hittar i mitt eget kök ;)

Vid lunchtid på söndagen åkte vi iväg till Hotel Lalit Ashok för Brunch. Vi hade sällskap av en familj från Australien, vår svenska kompis G samt en tysk herre på affärsresa. Det är inte stans bästa brunchställe men har en stor fördel genom att barnen kan nyttja poolen och att det finns stora gräsområden för lek och bus. Maten visade sig vara helt okej, och vi blev alla mer än mätta. Att det serveras obegränsat med mousserande vin gjorde inte saken sämre!

Som avslutning på söndagen var vi bjudna till våra brittiska vänner som bor på samma område som vi. Anledningen till bjudningen var tyvärr inte den roligaste. Det var en avskedsfest då de flyttar till Seattle i början av augusti. Känns riktigt tråkigt eftersom vi trivs väldigt bra med dem. Kunde inte hindra en liten tår då vi kramades adjö. Det här är vårt första avsked som förstås kommer följas av många fler. Lika roligt som det är att lära känna nya vänner - lika jobbigt är det att ta farväl :(

Simgala på Stonehill!

Idag var vi inbjudna att heja på alla barn i Primary School då de hade simgala. Det var obligatoriskt att delta i åtminstone en gren - bröst-, rygg-, fri- eller fjärilssim. De kunde välja mellan distanserna 25 respektive 50 m.

Clara deltog i 25 m frisim och 25 m bröstsim. Elvira i 25 och 50 m frisim och 25 m bröstsim. Båda kämpade på för allt de hade och gjorde riktigt bra ifrån sig. Framför allt var det roligt att vara där och se alla barn in action samt mingla runt och prata med alla trevliga föräldrar och lärare.

Strax efter att galan avslutats bröt ett ösregn ut med droppar stora som femkronor. Extremt "blött regn"!

Fick äran att ta hem barnen i bilen i stället för skolbussen eftersom de blev fria en timma tidigare än vanligt. Med all rätt - den sedvanliga aktiviteten efter skolan i form av simning kändes överflödig en dag som den här ;))

Clara sitter och väntar på sin tur, lite pirr i magen kanske?

Clara - färdiga - DYK!

Lektionerna med pappa och i skolan betalar sig!

Elviras gäng är samlat inför start, rättar till simglasögen så de sitter som de ska.

Elvira - hur redo som helst

På väg tillbaka på andra varvet 50m frisim

Claras skolresa, välgörenhet och översvämning

Mycket tidigt igår morse (11 maj 2011) ringde våra väckarklockor. Clara skulle iväg på sin efterlängtade field trip! Det är en resa tillsammans med klassen till Hunsur som ligger ca 4-5 timmar sydväst om Bangalore. Där ska de tillbringa tre dagar på en liten gård som har både boskap, odlingar och vattendrag. Resan är en del av det de jobbar med i skolan, nämligen ekosystemet. Hon kommer bo i tält tillsammans med en kompis och en vuxen, spännande så det förslår!

Clara längtar efter att komma iväg på resan med klassen!

Efter att ha vinkat av busslasset med uppspelta barn åkte jag hem för en snabb frukost. Klockan 8 hämtade min japanska kompis N upp mig och vi åkte iväg för att delta i en välgörenhetsaktivitet anordnad av Overseas Womens Club (OWC) - The Pink Elephant Sale. Vår insats handlade om att hjälpa till vid försäljning av begagnade prylar för väldigt små pengar till lokalbefolkning, chaufförer och maider.

Allt uppriggat och klart inför försäljningen

Lugnet före stormen

När allt var uppriggat hade en ansenlig skara människor samlats och tryckte på för fullt för att komma in och göra fynd. Det blev ett galet tryck på folkmassan och till slut kunde vakterna inte hålla emot. Folk fullkomligt vällde in. På en dryg halvtimma hade vi sålt slut på säkert 60-70% av prylarna. För att slippa hantera kontanter vid borden lades kundens saker i prismärkta, plomberade plastpåsar. Betalning skulle sedan ske vid utgången. Strax började det komma tillbaka saker de redan hade "köpt". Eftersom folk plockade på sig som galningar i sina påsar insåg de förmodligen att de inte skulle ha råd att betala för allt och rev därför upp påsarna och började om från början...håhåjaja.

Vid 12.30 tiden var det i princip tomt på både prylar och hugade spekulanter. Desto fler voluntärer sågs sitta helt utmattade vid sina försäljningsställen. Intensiteten och värmen hade gjort sitt.

Hungriga och törstiga åkte jag, N och vår svenska kompis F iväg till en thailändsk restaurang, Benjarong. Maten och servicen var fantastisk. Allt smakade förmodligen ännu bättre en dag som denna. Somnade gott i bilen på väg hem!

Hemma igen slog jag mig ned på balkongen med ett gäng svenska veckotidningar och en kopp kaffe och nöjt av lugnet och ledigheten. Blev bryskt avbruten av en försmak av de kommande monsunregnen och hann precis in innan det brakade loss.

Snart hade regnet fyllt den nyligen soliga balkongen med ca 10 cm vatten. Avloppet är förmodligen igenkorkat med löv och annat mojs. Följden blev så klart att vattnet läckte in i Elviras rum som ligger i direkt anslutning. Med fyra golvtrasor till hjälp fångade jag upp vatten motsvarande en 10 liters hink. Ren tillfällighet att jag såg vattnet då hennes röda gardiner som når ner till golvet blivit alldeles blöta nertill. En halvtimma senare upphörde regnet lika plötsligt som det startat.

En riktigt skön avkoppling tillika avslutning på dagen blev en lyxpedikyr på Scent Salong & Spa, samtidigt som Elvira fick en välbehövlig klippning.

Före...

Efter...

Indisk frukost och Fotolektion 1

Laddad med en nyprintad manual och vår semi-systematiska digitalkamera hoppde jag in i bilen samtidigt som Martin skulle iväg till jobbet kvart över sju. En logistisk handling som krävdes för att ta mig till mitt första kurstillfälle i fotografering.

Det var inte någon större uppoffring att åka iväg eftersom vi alltid går upp kl 6. Min normala morgonsyssla i form av träning fick ställas in, vilket kändes helt ok efter att ha tillbringat en hel dag på golfbanan under gårdagen.

Vi hade hyfsat gott om tid och beslutade oss därför för att åka och äta frukost tillsammans med Sriram på ett av hans favorithak. En mycket spartansk restaurang som drivits i samma familj 50 år. Av utseendet att döma har inga större renoveringar genomförts sedan start.

Även om vi har bott här en tid så är jag fortfarande lite försiktig med matintaget, medan Martin i vanlig ordning vågar sig på allt. Som på de flesta indiska restauranger serveras mat och dryck på rostfri servis och besticken lyser med sin frånvaro. Efter en obligatorisk handtvätt kunde vi sedan med höger hand langa in Vada, Dosas och Poori samt smutta på en kopp te i miniformat.

En liten ko vid övergångsstället utanför restaurangen

Restaurangägaren iförd linne till höger, Martin och Sriram till vänster

Ägaren och Sriram

Medan Martin tillbringade ett gäng timmar på jobbet satt jag på en sval terass tillsammans med en handfull entusiastiska kameraägare. Visade sig att jag hade den simplaste kameran av oss alla. Instruktören var schysst nog att påpeka att hon börjat med en liknande kameramodell som min.

Under min första lektion fick jag lära mig en del om själva kameran, olika linser, inställningar, utrustning, minneskort och filformat. Fick även lära mig att en kamera kan kosta i princip hur mycket som helst. Sedan ska det ju vara schyssta objektiv till, en rejäl väska och ett stativ. Härligt att veta var man ska stoppa kosingen! Kanske ska satsa på Taxfree-shopping när vi åker till Sverige?

Nästa vecka ska vi ut och fota i verkliga livet - Malleshwaram och Dhobi Ghat. Längtar redan!

En helg med vänner, övernattning och Origami

Även om vissa av oss är ledig mest hela tiden är det alltid lika härligt med den goa, gemensamma ledigheten som helgen innebär. Man vill liksom suga på karamellen så länge som möjligt och se till att göra något roligt och minnesvärt.

Fredagen avrundades med den trevliga tradition som våra två brittiska grannar har inlett, nämligen gemensam middag. Den här gången hemma hos oss.

Inledningsvis var tanken att vi skulle göra det enkelt för oss och beställa hemleverans av pizza från Dominos. Alla har gjort så vid några tillfällen, men så småningom känner man sig rätt nöjd på Pizza.

Vi har hittat ett ställe som har god wienerkorv som Elvira och Clara älskar - importerad förstås. Var där i veckan och bunkrade upp med korv, oxfilé och annat kött. Har även hittat korvbröd och pommes. Lika enkelt som pizza och minst lika omtyckt av barnen. Till oss vuxna blev det helstekt oxfilé med vitlöks- och persiljesmör (persilja uppdriven från svenska frön) samt klassisk svensk Bearnaisesås. Lite indiskt rödvin till gav den klassiska måltiden en fin inramning.

Kvällen blev riktigt lyckad och vi frossade i 80-talsnostalgisk musik från Depeche, Pet Shop, Erasure m fl. Inte igår vi lyssnade till detta, men väl passande med ett gäng britter. Tyvärr lämnar den ena familjen Bangalore i augusti och flyttar vidare till USA och Seattle, så vårt första avsked av vänner närmar sig. Här tackar vi Facebook och andra sociala medier för möjligheten att på ett enkelt sätt hålla fortsatt kontakt!

Klockan 9.30 på lördagsförmiddagen hade jag golflektion. Vår chaufför var ledig fram till eftermiddagen eftersom hans familj ska byta bostad. Perfekt då att Martin har skaffat sig MC körkort! Med ett urval klubbor i näven rullade vi iväg genom den indiska landsbygden. Valde denna väg framför en hårt trafikerad huvudled för att få se lite annat samt för att slippa trängsel. Det är verkligen mysigt att susa fram i den goa värmen och få se delar som vi inte skulle ha fått uppleva annars.

Golflektion nummer tre genomfördes och den totala förändringen av min sving har börjat sätta sig. Skönt! Nästa gång blir det fokus på närspel.

Elvira och Clara var på en Origami lektion hemma hos kompisar. De bor i det populära Dollars Colony, ett lummigt område med fristående villor. Deras hus har egen pool samt en gräsbelagd uteplats på taket. Där uppe skulle Elvira och deras jämngamla dotter tälta i natt. Spännande äventyr!

I utbyte mot Elvira tog vi med oss deras yngre dotter, som är jämngammal med Clara, för övernattning hos oss. Bra för Clara att öva sig på engelska och kul med kompisbesök. Tjejerna gick till poolen, satt på uteplatsen och mumsade chips och hade en roligt kväll.

I morse hörde jag att Clara och V var uppe och stökade i köket. Visade sig att de hade gjort frukost till Martin och mig i form av pannkakor, fruktsallad och juciedrink. Vilken härligt inledning på söndagen!

För en liten stund sedan rullade tjejerna och Martin iväg i en Rickshaw ägd av en av våra svenska vänner. Martin och kompisen skulle spela basket och tjejerna badminton.

I eftermiddag är vi hembjudna till svenska vänner, också de boendes i Dollars Colony. Det blir mat och prat i deras trädgård och en fin avslutning av en helt vanlig helg i Bangalore.

Ett axplock av Indien i väntan på lunch

Anlände en halvtimma före utsatt tid för lunch tillsammans med föräldrarna i Elviras klass. Vi skulle äta på en fransk restaurang i Whitefield, Chez Mariannick, samtidigt som vi skulle planera terminsavslutningen.

I väntan på de andra passade jag på att ta en promenad längs huvudgatan i närheten av restaurangen. 

Det har väl inte undgått någon att Indien fullkomligt sjuder av liv och rörelse! Många är de små företag som dyker upp ur ett hål i väggen och man förundras över hur just de får sin lilla verksamhet att fungera. 

Jag var väldigt glad över att jag hade kameran i handväskan och kunde fotografera ett axplock av det jag såg utmed min lilla promenad.

Krukförsäljning "vägg i vägg" med en brädgråd

En charmig cykel bredvid begagnade möbler och en öde tomt

En plantskola dök upp som en vacker och frodig kontrast

En liten verkstad av något slag

Ett traktorlass på väg ut i den livliga trafiken

Ett litet snickeri

En liten varutransport

Infarten till restaurangen vi skulle äta på - inte helt lätt att hitta... 

Oerhört charmig och personlig restaurang med underbar Crème brûlée!

Mysore - vår regions (Karnatakas) kulturella huvudstad

Lördag morgon - Valborgsmässoafton - och vi steg upp lika tidigt som vanligt. Packade kamera, massäck, vatten, våtservetter och toarulle för vår planerade utflykt till Mysore.

Mysore ligger ca 14 mil sydväst om Bangalore och tar 3-4 timmar att resa till med bil. När man ger sig ut på resa i Indien är det bra att förse sig med diverse förnödenheter. Det är inte som i Sverige där man vet att det med jämna mellanrum dyker upp rastplatser med restaurang, kiosk och toaletter (som alltid har toapapper). Nej, här gör man bäst i att plocka med sig det som kan tänkas behövas. Så glada vi var för det så här i efterhand!

Vi reste tillsammans med en kompis i en väl luftkonditionerad bil. Även om resan är lång är det alltid trevligt att få tid att prata, läsa och se sig omkring längs vägen. Närmare Mysore var det väldigt mycket grönska och stadens gator, hus och omgivningar upplevdes renare, helare och fräschare än i Bangalore. Framför allt är Mysore en mycket mindre stad vilket tydligt märks på att trafiken som är lugn och allt som oftast ser man transporter bestående av oxar och deras vagnslaster.

En slurk från ett sockerrör kanske?

Eller varför inte testa en kokosnöt?

Någon mil innan stan svängde vi av för att komma till Tipu Sultans fort och gravplats i Srirangapatna. Fick tyvärr inte fotografera från insidan, men fångade några utomhusbilder. Tipu Sultan och hans far Haider Ali hade makten under 1700-talets senare hälft fram till Tipu Sultan mördades 1799.

Körde även för att titta på moskén i Srirangapatna.

Långt där borta skymtar mausoleet där Tipu Sultan och hans föräldrar vilar.

Gravar utanför mausoleet dit resten av Tipu-släkten förpassats

Familjen ute på historisk sightseeing

Badplats (säkert med någon helig innebörd) där delar av fortet kan skymtas

Utanför Moskén i Srirangapatna - been there, done it!

En enorm vagn lastad med ett stort stycke trä med utskurna figurer

När vi kom fram till Mysore var vi härligt hungriga letade oss därför fram till Lalitha Mahal Palace, där vi fått tips om att äta. Byggdes 1921 som gästhus för besökare till Krishnaraya Wodeyars europeiska gäster, numera ett anrikt hotell. Wodeyar-släkten styrde från början av 1600-talet och i princip ostört fram till frigörelsen från engelsmännen 1947. Krishnaraya var bara fem år när han blev Kung av Mysore. Ett helt ok ställe att gästa på, även om åren har satt sina spår.

På vägen dit såg vi ett riktigt ruggigt Hotel Ritz, en skymf för en hotellkedja som är känd för att ha rätt hygglig standard på sina hotell. Trasiga fönsterrutor och bikupor stora som basketbollar - enligt guideboken ett back-packer paradis! Jo, jo, man kan förstå det, kostnaden lär vara minimal!

Hotel Ritz bör undvikas om inte kassan är så gott som tom

Tog en promenad i väntan på att restaurangen skulle öppna

Vy fångad genom ett vackert galler

Härlig indisk buffé uppdukad - Elvira och Clara förser sig

Spelmän som underhöll under måltiden

Clara och en rikt utsmyckad indisk elefant i hotellets foajé

Mysore är känt för dess vackra silke, sandelträ, rökelse och ashtanga yoga. Hann med att shoppa några små sandelträ produkter, men tyvärr inte det övriga - får bli nästa gång! Misstänker att jag gick på en nit vad gäller träets äkthet...

Ett av många försäljningsställen

Nästa stopp var Maharadjans Palats. Vandrade barfota genom sal efter sal prydd i ädlaste guld, vackra snidade tak och dörrar samt lätt makabra troféer i form av elefanthuvuden. Fann oss en lagom kortfattad muslimsk guide för 400 rupies (ca 60 kr). Bara det värt ett besök. Eller som vår resekompis sa, hade han berättat mer hade vi velat betala honom mindre...man orkar bara ta in till en viss gräns - det historiska Indien är omfattande!

En ormtjusare och hans "dansande" kobra

Familjen på väg till Maharadjans palats

Vi och några till vallfärdar till palatset

Suddig bild och tyvärr den enda där vår guide är med

Utsikt från slottet

Avslutningsvis körde vi upp på en bergstopp, Chamundi Hills, och beskådade ett tempel. Vid det laget var vi tyvärr så möra att vi bara fotade fasaden. På nervägen körde vi in till det vi trodde var Bull temple. Fick uppfattningen om att vi skulle fotvandra de 300 trappstegen upp till själva templet och gjorde därför så. Drypande av svett insåg vi att vi hade vandrat upp till samma tempel som vi nyss kört ner ifrån. Nåja, motion har aldrig varit skadligt. På nervägen möttes vi av ett avsvalkande regn, rätt skönt, även om vi kände oss väldigt fuktiga när vi satte oss i bilen.

Handlade 10 små minigudar till Elvira och Clara - de har båda sagt att de skulle vilja ha några. Ska fråga Shriram vilka vi lyckades köpa förutom de vi känner igen: Ganesha med elefanthuvudet och Shiva, Ganeshas pappa. Ärligt talat har vi inte kommit så långt i våra Indiska religionsstudier ännu, det här kan vara ett bra avstamp!

Mycket nöjda med vår utflykt påbörjade vi vår hemresa vid 17.30 och var åter hemma i Bangalore drygt tre timmar senare. Valborgsmässoafton avslutades med ett parti Chicago. Vem som vann? Tja, inte vet jag ;-)

Templet på toppen av Chamundi Hill

Nandi, en oxe i monolit

Glad i hågen på väg uppför de 300 trappstegen

Bakom en solfjäder i Sandelträ