Bara några timmar kvar på 2011 och jag tänker tillbaka på året som har gått. Det har varit ett av de mest händelserika och på många sätt mest utvecklande åren i våra liv.
Några timmar efter 12-slaget kom taxin och hämtade Martin och hans packning. Flytten till Bangalore var i rullning. Själv jobbade jag ytterligare några veckor och barnen gick i skolan. Det var en tuff och känslosam period med avsked av släkt, vänner och kolleger, packning, vaccinationer, installation av larm, byte av lås och diverse småfix. Dessutom var det ju en riktig vargavinter med ymnigt snöfall varje dag och skottning, skottning, skottning till följd.
Vi förberedde oss mentalt genom att träna Yoga, titta på indiska filmer och prata om Incredible India. Eftersom vi alla längtade efter att komma iväg skapade vi en remsa med dagarna till avfärd vilken blev kortare allt eftersom dag efter dag klipptes bort.
Så var det äntligen dags att åka! Martin hade kommit hem för att hjälpa oss avsluta det sista och för att vi skulle genomföra den stora flytten gemensamt. Den 29 januari var det dags!
Indien visade sig från sin allra bästa sida under de första veckorna. Svala nätter, 20-25 grader på dagarna och strålande sol. Även om kulturen och samhället är så väldigt annorlunda från det vi är vana vid kunde man inte annat än trivas. Jag har väntat på att den s k smekmånaden skulle ta slut och jag skulle längta hem. Än så länge har den uteblivit - både jag och Martin trivs fortfarande väldigt bra.
Tjejerna har varit fantastiskt duktiga och kämpat hårt för att finna sig tillrätta. Som väntat fick de en svacka ganska snart när de insåg att de inte förstod särskilt mycket i skolan. Trötta i huvudet kom de hem dag efter dag med tungt sinne. När vi var mitt upp i det kändes det förstås väldigt hårt. Skolan var suverän på att ta hand om dem och gav dem väldigt mycket tid att komma ifrån de vanliga lektionerna och i stället jobba med att lära sig engelska på ett lekfullt sätt. Det gav dem andrum och energi att gå tillbaka och vara med klasskamraterna. Nu flyter språket riktigt bra och sedan höstterminen drog igång har det inte varit några som helst problem att gå till skolan. Nu sjunger de poplåtar, tittar på film, läser, skriver och fixar läxorna - allt på engelska och utan några större problem.
På jobbfronten har det gått mycket bra och även om det är långa dagar konstaterar Martin glatt att totalt sett jobbar vi ju ändå mindre än förut!
För egen del har jag byggt upp en fin vänkrets med folk från olika nationaliteter. Vi spelar golf, äter lunch, ser oss omkring i staden och träffas för tjejmiddagar. Jag ägnar mig också mycket åt fotografering och är så lycklig över att jag gjorde slag i saken och köpte mig en riktigt fin kamera i somras. Något att växa och utvecklas med.
Det känns viktigt att passa på att se sig omkring både i Indien och de kringliggande regionerna. Vi har kommit igång med resandet lite grann och kan nu pricka av Maldiverna och Vietnam utanför Indien samt Kabini och Varanasi inom landet.
Vad har vi då i kikaren för 2012? Jag har ägnat mig åt att göra en mycket ambitiös resplan. I takt med att vi alla trivs bättre och bättre ökar nyfikenheten och intresset av att se mer av landet. Några resmål i Indien som står högt på listan är Goa, Kerala, Rajasthan, Delhi och Himalaya. Utanför landet vill vi gärna hinna med Sri Lanka, Malaysia, Singapore och Indonesien.
Vidare ska vi satsa på plugg - både jag och tjejerna - samt på Martins jobb så klart.
Några timmar efter 12-slaget kom taxin och hämtade Martin och hans packning. Flytten till Bangalore var i rullning. Själv jobbade jag ytterligare några veckor och barnen gick i skolan. Det var en tuff och känslosam period med avsked av släkt, vänner och kolleger, packning, vaccinationer, installation av larm, byte av lås och diverse småfix. Dessutom var det ju en riktig vargavinter med ymnigt snöfall varje dag och skottning, skottning, skottning till följd.
Vi förberedde oss mentalt genom att träna Yoga, titta på indiska filmer och prata om Incredible India. Eftersom vi alla längtade efter att komma iväg skapade vi en remsa med dagarna till avfärd vilken blev kortare allt eftersom dag efter dag klipptes bort.
Så var det äntligen dags att åka! Martin hade kommit hem för att hjälpa oss avsluta det sista och för att vi skulle genomföra den stora flytten gemensamt. Den 29 januari var det dags!
Indien visade sig från sin allra bästa sida under de första veckorna. Svala nätter, 20-25 grader på dagarna och strålande sol. Även om kulturen och samhället är så väldigt annorlunda från det vi är vana vid kunde man inte annat än trivas. Jag har väntat på att den s k smekmånaden skulle ta slut och jag skulle längta hem. Än så länge har den uteblivit - både jag och Martin trivs fortfarande väldigt bra.
Tjejerna har varit fantastiskt duktiga och kämpat hårt för att finna sig tillrätta. Som väntat fick de en svacka ganska snart när de insåg att de inte förstod särskilt mycket i skolan. Trötta i huvudet kom de hem dag efter dag med tungt sinne. När vi var mitt upp i det kändes det förstås väldigt hårt. Skolan var suverän på att ta hand om dem och gav dem väldigt mycket tid att komma ifrån de vanliga lektionerna och i stället jobba med att lära sig engelska på ett lekfullt sätt. Det gav dem andrum och energi att gå tillbaka och vara med klasskamraterna. Nu flyter språket riktigt bra och sedan höstterminen drog igång har det inte varit några som helst problem att gå till skolan. Nu sjunger de poplåtar, tittar på film, läser, skriver och fixar läxorna - allt på engelska och utan några större problem.
På jobbfronten har det gått mycket bra och även om det är långa dagar konstaterar Martin glatt att totalt sett jobbar vi ju ändå mindre än förut!
För egen del har jag byggt upp en fin vänkrets med folk från olika nationaliteter. Vi spelar golf, äter lunch, ser oss omkring i staden och träffas för tjejmiddagar. Jag ägnar mig också mycket åt fotografering och är så lycklig över att jag gjorde slag i saken och köpte mig en riktigt fin kamera i somras. Något att växa och utvecklas med.
Det känns viktigt att passa på att se sig omkring både i Indien och de kringliggande regionerna. Vi har kommit igång med resandet lite grann och kan nu pricka av Maldiverna och Vietnam utanför Indien samt Kabini och Varanasi inom landet.
Vad har vi då i kikaren för 2012? Jag har ägnat mig åt att göra en mycket ambitiös resplan. I takt med att vi alla trivs bättre och bättre ökar nyfikenheten och intresset av att se mer av landet. Några resmål i Indien som står högt på listan är Goa, Kerala, Rajasthan, Delhi och Himalaya. Utanför landet vill vi gärna hinna med Sri Lanka, Malaysia, Singapore och Indonesien.
Vidare ska vi satsa på plugg - både jag och tjejerna - samt på Martins jobb så klart.
Vi säger adjö till ett omtumlande 2011
och ser nu fram emot ett
ett händelserikt och fint 2012!
Gott Nytt År till våra kära familj och alla goda vänner!!
