Skoverkstad, väsktillverkning och presentshopping

De två senaste dagarna har vi varit och sett tillverkning av skor och väskor på nära håll samt handlat presenter med indiskt tema i modern tappning.

Vi började med presentshoppingen! Var på en privat visning av tuffa prylar mestadels tillverkade i plats. Det är en fransyska som har dragit igång verksamheten. De har bott i Indien i 12 år och har förutom tillverkning av väskor av olika format även en gård där de odlar kryddor, bär och frukter. Hittade Fikonhonung och Mango green lemon marmelad. Ska bli spännande att smaka! Handlade även några fräcka små väskor som ska bli presenter så småningom.

Coola väskor att ha till stranden kanske?

Åkte vidare till den verkstad där de tillverkar skräddade skor och väskor av märket Plum Tree, säljs på Raintree och på Ffolio. Som vanligt är det enkelhet som präglar tillverkningen. Man förvånas över det fina resultatet - smäckra sandaletter och väskor i härliga färger.

En blomdekoration till skorna

Sista putsningen

De hade inte så många färdiga skor att visa så vi beslutade oss för att åka till Raintree för att se och prova. Därefter blir det ju mycket lättare att besluta sig för vilka man vill ha och låta dem göra dem exakt efter ens egen fot. Hittade två par skor som jag förmodligen kommer låta tillverka. Priserna är helt ok, under 2000 Rs eller ca 250 kr. Dyrt för att vara Indien förstås, men inte med svenska mått mätt.

Idag var det dags för besök på ett litet företag i ett slumområde ca 45 minuter hemifrån. En av våra svenska kompisar, F, jobbar som volontär där. Verksamheten har enbart kvinnor anställda. De lär sig driva företaget - ANU - vars affärsidé är att tillverka väskor, mappar, pärmar, mobilfodral etc av återvinningsbart material, t ex mjölkkartonger, juiceförpackningar och tyger. Fascinerande arbete och resultat!

Stämningen var mycket uppslupen i väskverkstaden!

Hantverk

Den här typen av projekt är riktigt samhällsnyttigt. Förutom att de lär sig ta tillvara på material som annars bygger på sophögarna så lär de sig hur de ska bete sig, de får hjälp med barnpassning och lär sig engelska.

Barngruppen sjunger en välkomstsång

Slumområdena präglas förutom av fattigdom även av missbruk t ex i form av alkohol och spel. Det är främst männen som missbrukar och därigenom spenderar de få medel familjen har. Genom verksamheten ges kvinnorna en bättre ställning och möjlighet att ta hand om sig själv och sin familj.

Vackra färger i slummen

En liten flicka så söt!

Ville gärna vara med på bild

liksom de här två små killarna...

Se så stolt hon är över sin fina docka!

Innan vi tjejer skiljdes åt för dagen åt vi en god lunch på Infinitea. Riktigt trevligt ställe och framför allt mycket gott Masala te!

Julkänsla trots allt!

Häromdagen sa barnen att det är svårt att veta vilken månad det är när det känns som sommar hela tiden. Kan bara hålla med, svårt att tänka sig att vi är inne i slutet av november och att det var första advent i helgen.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att locka fram lite julkänsla så gott det går. Förra veckan på lördagen åkte jag och tjejerna hem till G där doften av pepparkakor redan låg tung. Deras maid hade gjort en strålande insats med degen som blivit stenhård och fick hackas isär i smulor - förmodligen berodde det på att sockret var av det grova slaget. Det kavlades och bakades pepparkakor i flera timmar, många små och stora händer hjälptes åt.

När vi tog en fikapaus fick vi njuta av de nybakade pepparkakorna. Helt underbara och nästan lite knäckiga i smaken!

Gav oss sedan på nästa bak, lussekatter. Medan "Mer Jul" med Adolphson & Falk ljöd i bakgrunden arbetade vi på med den fantastiskt lättjobbade degen. Det gjordes främst traditionella lussekatter medan barnen, med lite mer fritänkande hjärnor, gav sig på att skapa varmkorv m bröd, glasögon, rosa bandet, en katt mm

Resten av veckan har till stor del ägnats åt att planera och fixa inför Luciafirande och första Advent.

I torsdags inledde vi tjejer i NB med en Spadag på sprillans nya och fräscha Sheraton. Vilken underbar ansiktsbehandling jag lyckades pricka in - så härligt! Njöt av en god lunchbuffé på Feast innan vi skiljdes åt.

Några timmar senare sammanstrålade representanter ur de nio svenska familjerna på skolan. Där skulle hållas PTA möte på kvällen med Sverige som värdland. Vi hade bestämt oss för att bjuda på den fina ljustraditionen som vår Lucia ändå är. Med Lucialinnen uppsydda i fin egyptisk bomull, egentillverkad sjärngossestrut till Martin och stjärnstav skapad av en vissen palmkvist gick vi igenom vår repertoar. På fikabordet bullade vi upp med nybakade lussekatter och pepparkakor. Såväl fikat som vår lussning fick idel lovord! Även om de förmodligen inte förstod ett skvatt av det vi sjöng. Tack vare det kunde vi skala ner antalet verser och i stället upprepa så att det inte skulle bli för svårt för oss - var ju några år sedan sist man lussade!

I lördags var det OWC's årliga julbasar - premiär för vår del. Vi kom dit innan allt folk hade kommit eftersom Clara och alla andra elever från Stonehills Primary School skulle uppträda mellan 11 och 12. Strosade runt och spanade in försäljningsutbudet, fanns mycket fina saker som jag hade tänkt ta en närmare till på senare. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig att man inte ska skjuta upp något till senare eftersom det oftast är försent då...

Elevernas framträdande var väldigt charmigt. Mindre charmigt var förmodligen det extrainsatta numret med oss föräldrar som blivit ombedda att upprepa Luciasuccén från i torsdags. Den stora skillnaden var fullt dagsljus, stearinljus som slocknade av vinden, noll akustik och svajiga mikrofoner. Lät nog inte vidare värst. Men nu har vi bjudit en större skara människor på vår Luciatradition i alla fall.

Igår firade vi så Första Advent med buller och bång hemma hos oss. Eftersom vi skulle bli runt 30 personer hade vi bokat klubbhuset samt bett dem ta hem bord och stolar. Knatade iväg för att inspektera läget på förmiddagen och tur var väl det. Varken stolar eller bord fanns på plats och dessutom visade det sig att de krävde polistillstånd för att servera alkohol, vilket inte alls framgår av den information som finns tillgänglig att läsa. Vi skippade alltså klubbhuset och gick hem och funderade på hur vi nu skulle lösa det hela. 30 pers i vårt kombinerade vardagsrum och kök kräver någon form av kreativ lösning.

Byggde ett ståbord av åtta flyttkartonger med Claras extrasäng som bordsskiva samt buffébord av flyttkartonger med en skärmvägg ovanpå. Tack vara G's stora utbud av dukar och röda gardiner kunde vi maskera allt och vips blev det riktigt representativt! För att få till ett julbord bidrog gästerna med olika inslag. Det blev köttbullar, Janssons, Västerbottenpaj, vörtbröd, knäckebröd, rödbetssallad, nubbesallad, kryddost, julost, risgrynsgröt, pepparkakor, lussekatter, knäck, ischoklad, glögg mm. Så gott och trevligt!

Efter allt vi upplevt den senaste tiden börjar julkänslan trots allt infinna sig. Härligt!

Tjejträff och FRRO

I onsdags hade jag en heldag på hemmaplan då jag bara tänkte fixa lite smått och gott inför kvällens tjejträff. Det var min tur att bjuda.

Gav mig iväg till Big Market området på förmiddagen och fiskade upp kompletterande ingredienser till Tacopaj och avokadosallad som var planerat för kvällen plus dryck och färska blommor. Avokadon här är helt enorm här i Indien, som ett mindre bowlingklot! Allt gick som på räls. Det är sådan skillnad när man slipper tillbringa timmar i bil och som nu bara kan åka runt i närområdet.

Sprang även upp på Scent (hårsalong) för att se om de möjligen hade tid för klipp- och slingning. Jajamän! Har totalt tröttnat på råttfärgen som vuxit ut på halva huvudet samt de konstgjorda lockarna som hänger tungt. Har kört med uppsatt sedan jag fick ihop testarna till en liten tofs. Hur kul är det?? Dags för en förändring! Resultat: Trivs super i min nya blonda, pageinspirerade look!

Åkte iväg för att fixa passfoton inför förnyelsen av våra visum samt uppehållstillstånd som vi har ägnat både torsdagen och fredagen åt. De behöver av någon outgrundlig anledning 5 (!) foton och jag hade bara fyra kvar av den bibba vi fixade i Sverige innan vi flyttade hit. Slog nu till på 32 foton för ynka 70 Rs (ca 10 kr). Lär räcka ett tag.

Tjejträffen blev väldigt lyckad. Det är så trevligt att träffas ett gäng och bara snacka om allt möjligt, äta och dricka ett glas vin eller två. Nästa träff vi har är en spadag på Sheraton nästa vecka, jättejobbigt!

FRRO är ett kapitel för sig. Dag ett var det bara jag och Martin som skulle gå igenom några rutiner. Vi åkte till FRRO och hämtade ut ett gäng handlingar samt en rapport om att träffa polisen i Yelahanka. Det gick på en kvart tack vare att vi hade hjälp av en kille som jobbar för ABB. Han snabbade på processen och höll oss underrättade med vilka handlingar vi behöver ha med oss. Det är en hel del vill jag lova! Han stod även för servicen att fylla i alla papper åt oss, helt suveränt!

Medan pappren blev ifyllda åkte vi till Mövenpicks nyöppnade hotell och frossade i härlig buffélunch. Sämre kan man ha det! Blev uppringda av vår hjälpande hand som sa att det var dags att åka till polisstationen. Vilket oerhört trist och ångestfyllt ställe! Skräpigt, mörkt, och slitet, nötta pappershögar i massor och bara betonggolv att gå på samt enkla plaststolar att sitta på. Kändes som man förflyttades tillbaka till någon gammal kriminalfilm från tidigt 1900-tal. Vi enades om att vi ska göra vad vi kan för att hålla oss ifrån polisen, köra försiktigt och undvika trubbel!

En konstapel samt vår hjälpande hand följde med i bilen hem. Shortcut laddade på all charm och körde om möjligt än mer försiktigt än vanligt. Polisen har som rutin att kontrollera att vi verkligen bor här och att alla uppgifter de fått om när vi kom hit etc stämmer. Blev en snabb utfrågning av Padma och Shortcut som bekräftade sanningen om oss samt att vi är hederliga och lugna människor som inte ställer till bråk.

I morse steg vi upp tidigt till barnens stora förtret - de är ju lediga från skolan! Men FRRO dag två gällde och därför åkte vi redan 7.30 för att hänga på låset. Med den indiska byråkratin vet man aldrig hur lång tid det kommer att ta. Vi hade tur och var  i princip klara vid 11.30. Fick ett break för att de skulle ta fram nya originalhandlingar. Lunch på Pizza Hut och sedan var det bara att hämta våra förnyade uppehållstillstånd! Härligt - nu behöver vi inte besöka FRRO förrän i december nästa år!

Soft dag på Angsana följd av hektisk dag på Raja Market

Söndag 14 november

Vad ska man hitta på en ledig söndag, lite sliten efter golffest dagen innan? När monsunen har givit med sig och solen åter lyser rund och varm? En Spadag på Angsana kändes som helt rätt val!

Träffade våra vänner G, T och E med familjer och hade en helt underbar dag vid poolkanten. Till saken hör att Angsana har solstolar, även om de är lite få till antalet. Vi intog en av de två "stränderna" och häckade där hela dagen. Höll restaurangpersonalen busy med leveranser av Fish 'n chips och drickabeställningar. Servicen är inte den raskaste man har upplevt och fler än en gång fick vi påminna dem om att komma tillbaka med växelpengarna. Går det så går det!

G's lilla barnbarn var oerhört populär!

Clara njuter av sol och bad

Elvira på väg ner i plurret mån tro?

Tyvärr var inte Martin med då han hade planerat in en jobbdag med några kolleger. En ovanligt dålig dag kan tyckas - Fars dag och allt! Men så är han en av de personer som egentligen inte fäster någon större vikt vid den typen av bemärkelsedagar. Han var nöjd med utfallet av sin dag och mötte upp oss och G's familj för Farsdagsmiddag på Neels, en trevlig kvarterskrog i Dollar's Colony. Kvällen blev tidig, även om den blev något senare än normalt för barnen. Känns så bra att Clara kan tänja lite på gränserna mot förut då hon prompt skulle lägga sig kl 20.00 prick!


Måndag 15 november

Efter en dags vila var det åter dags för lite mer liv och rörelse. Stack iväg tillsammans med ett gäng svensk-norska kompisar mot Raja Market. T's familj ska snart åka hem till Norge och hon ville gärna dit för att handla några broderade band och pärlor till pyssel. Visade sig var fler som hade samma önskan!

Raja Market ligger inne i ett område fyllt av små, trånga grossistbutiker. De olika gränderna har olika inriktning av produkter. Vi kom in lite fel i området med följd att vi tog oss fram bland mängder av tygförsäljare, följt av mängder av skoförsäljare, rengöringsförsäljare, sariförsäljare och slutligen pärl-, band- och sömnadsförsäljare. Det är så trångt, varmt, dammigt och smutsigt i det här området att man blir alldeles matt av några timmars kryssande. Eftersom gatorna är dåliga och folk, kor, och arbetande människor ska fram på den minimala ytan tar det sin lilla tid att förflytta sig. Det är trots allt en trevlig upplevelse och känns riktigt genuint indiskt. Så mycket på så liten yta - helt fantastiskt!

Nu när "vintern" är på ingång är öronmuffar poppis!

Liten, tunn häst drar stor last

Band, band, band...

Bling-bling

Han jobbar med att trä halsband

Stannade till på en god kopp kaffe och kanelbullar i G's lummiga trädgård innan vi åkte hem för att möta våra barn efter sin skoldag. Läxläsning och middag väntade.

Guld & Brons!

Jag har spelat golf regelbundet sedan vi flyttade till Indien, mest på skoj och för övnings skull. I lördags var det dags att sättas på prov och spela den första tävlingen - Scandinavian Open Tour Bangalore! För en gångs skull var dessutom både jag och Martin ute på banan.

Hade pusslat ihop det så att Clara skulle på kalas hos en klasskompis och Elvira skulle vara hos kompisarna K och A - allt i Whitefield. Vår chaufför hade hand om hämtning och lämning av dem vilket flöt på alldeles utmärkt.

Martin och jag fick skjuts till Eagleton och rullade iväg tidigt (06.30), medan barnen fortfarande låg och sov. Vi var ett 20-tal deltagare som samlades för uppvärmning. Första gänget gick ut halv nio. Spelet var som vanligt väldigt varierat, som det kan vara när man ligger runt 30 i hcp. Vår boll (B, A och jag) lyckades ändå väldigt bra. Tillsammans skrapade vi ihop en hedrande första plats i gruppspelet, B en första plats och jag själv en tredje plats bland damerna. Inte så illa! Martin hamnade någonstans i mitten av herrarna (förlåt att jag inte har koll på exakt placering).

B, A och jag ute på banan

Det bästa av allt var ändå att vi hade en helt underbar dag ute på natursköna Eagleton. Solen värmde och alla var på gott humör. Samlades på takterassen med något svalkande att dricka plus prisutdelning när alla hade kommit in.

The winning Team!

Körde in mot stan samtidigt som vi synkade med Sriram att påbörja färden från Whitefield med barnen. Mötte dem och flera av de golfande vännerna hemma hos arrangörerna av tävlingen. Slog oss ner på balkongen i solnedgången och bjöds dryck och tilltugg. Väldigt trevligt och avkopplande!

 Dagen avslutades med middag på restaurang Tattv där vi åt oss mer än mätta på indisk vällagad mat. Mycket nöjda med dagen rullade vi hemåt i den svala natten.

Ser mycket fram emot nästa tävling som hålls den 11 december på Clover. Ska bli roligt att testa en ny banan. Kanske borde åka och provspela den någon gång innan dess?!

Silver!

Hemma var vi ofta och tittade på fotbollsmatcher eftersom båda tjejerna spelade i var sitt lag för VIK. I våras tränade de lite sporadiskt men sedan höstterminens start har de blivit uttagna till Stonehills fotbollslag för tjejer. De tränar med laget varje fredag direkt efter skolan med stor entusiasm.

Äntligen var det dags för oss föräldrar att heja på dem! Stonehill deltog i en turnering med flera internationella skolor i stan. Tävlingen hölls på Canadian International School som ligger ca 20 minuter från oss.

Fast det närmar sig vinter här är det för tillfället sol från klarblå himmel och nästan 30 grader varmt. Även om matcherna bara var 15 minuter långa blev barnen rejält varma och svettiga. Det var tur att det fanns skugga bredvid planerna och mängder av stolar. Dessutom såg skolan till att förse dem med frukt, dyck, mellanmål och lunch.

Skollaget för tjejer är inte så stort på Stonehill så både Elvira och Clara spelar i samma lag. Det gick så bra för dem att de kom till final, men tyvärr var de rätt trötta då och orkade inte hålla i segern. Slutade på en fin andra plats och var mycket glada för det också!

Själv hade jag en härlig dag bland engagerade barn och föräldrar.

Nrityagram - a dream came true!

The Dream  

"I dream of building a community of dancers in a forsaken place amidst nature. A place where nothing exists, except dance. A place where you breathe, eat, sleep, dream, talk, imagine - dance.

A place where all the five senses can be refined to perfection. A place where dancers drop negative qualities such as jealousy, small-mindedness, greed and malice to embrace their colleagues as sisters and support each other in their journey towards becoming dancers of merit."

"A place called Nrityagram." 

– Protima Gauri (October 12,1948 - August 18, 1998

Vi träffades hemma i G's trädgård på förmiddagen för en kopp kaffe innan vi åkte iväg på utflykt med NB (svensk/norsk gänget i norra Bangalore). Utflyktsmålet var Nrityagram, en dansskola en bit utanför staden. Ju närmare vi kom desto mer landsbygd blev det. Svårt att tänka sig att det skulle finnas någonting särskilt inom kort.


Omgivningen kring dansskolan var helt fantastisk! Allt var byggt i sten och det växte vackra träd och växter. Intrycken var gammalt, genuint, fridfullt och rent. 


Vi fick en snabb genomgång av skolan till vilken de riktigt duktiga dansarna söker sig. De bor på skolan och lever ett enkelt liv där disciplin och självhushållning är nyckelord. De utbildar sig under flera år till perfektionism.Vi tittade på tre tjejer och en kille som övade en indisk dans, Odissi, där hela kroppen synkroniseras - fingrar, armar, ögon, nacke, mage, ben och för att inte tala om fötterna. De övade om och om igen ackompanjerade av en kille på trumma och en som slog takten samt gav instruktioner. Övningen pågick i flera timmar varav vi följde med i ungefär en timma. Tyvärr fick man inte fotografera övningen. 

En liten glugg in till övningslokalen

Inspirerade av deras ihärdighet och kunnighet strosade vi sedan omkring och såg de små runda husen där de bor och lever samt den grönskande omgivningen.

Bostäder

Hungriga sökte vi oss till restaurangen, som drivs av Taj, placerad vid ett vattendrag mycket fridfullt och vackert. Beslutade oss för att prova lite av varje och beställde därför in samtliga varmrätter som bland annat innebar varma grönsaker, linsröra, kyckling, lamm, bröd och ris. Som förrätt var det en soppa samt bönsallad och till dessert en gudomligt god chokladglass.

Mycket nöjda med dagen begav vi oss åter tillbaka mot vår verklighet och det hektiska livet i stan. Dansskolan var en skön paus och jag är säker på att jag kommer att återvända åtminstone en gång till - om inte fler!

Kika gärna på hemsidan via länken:

Nrityagram

Man blir så stolt!

Idag har jag och tjejerna tillbringat större delen av dagen i skolan. Det var dags för en första avstämning kring hur det har gått i skolan så här långt på terminen.

Eftersom Elvira har börjat i högstadiet (Middle School) har hon olika ämneslärare. Man hade möjlighet att boka in ett kort samtal med var och en, jag tog tillfället i akt och träffade dem alla - åtta möten allt som allt. I förberedande syfte fick vi nyligen hem en rapport som låg till underlag för dagens möten.

Inom Middle school fokuserar man mycket på inställningen till att lära sig (ATL-Approaches to Learning). AOL handlar om hur man är organiserad, motiverad, samarbetar med andra, kommunicerar och reflekterar. Vidare tittar man på deras prestationer genom arbeten, uppgifter och tester.

Det var en på alla sätt trevlig och glädjande läsning i rapporten och orden från lärarna bekräftade att Elvira gör ett mycket gott jobb i skolan och har rätt inställning och attityd till lärande och kompisar.

Sist för dagen hade vi samtal med Claras lärare, Mr R. Han är ny sedan terminens start men kan redan se hur hon har blommat ut i och med att språket har blivit mer bekvämt för henne.

Även för Clara fick vi hem en rapport som beskriver hur hon fungerar socialt, sköter skolarbetet och är fokuserad på det hon gör såväl i skolan som läxor och inlämningsuppgifter. De har under terminens första del jobbat med "I learn with style" som har genomsyrat alla ämnesområden. Hon har lyckats mycket väl vilket inte är förvånande eftersom hon är så målmedveten. De har t ex som uppgift att läsa 20 minuter varje dag. Clara väljer att göra det på morgon varför hon kliver upp först av oss alla, äter frukost och slår sig till ro med sin bok.

Teamet Clara, jag och Mr R formulerade mål inom fyra områden - Läsa, Skriva, Matte och Personligt/Socialt. I hemuppgift till på måndag fick hon och jag att bryta ner målen i delmål samt hur teamet kan stötta och hjälpa för att hon ska uppnå dem.

Vi var alla trötta men glada när vi lämnade skolan framåt eftermiddagen. Belöningen blev varsin mumsig glass samt ett besök på Crosswords där vi laddade upp med böcker och spel. Som avslutning på dagen kopplade vi av med ett avsnitt från vår favoritserie för tillfället - Glee.

Buddha och sidenfabriken

Tisdag 25 oktober

Njöt av en låååång och god frukost där vi framför allt frossade i allt som vi inte brukar äta till vardags - omelett, äggröra, pannkakor och småvarmt. Vi laddade rejält för att stå oss fram till eftermiddagen.

Dagens utflykt gick till en annan helig ort i närheten av Varanasi, Sarnath. De båda orterna är mycket viktiga inom Buddhismen.

Vi började med ett museum med fina, gamla Buddhastatyer varav vissa var runt två tusen år gamla. Det mest givande var en grupp asiater, gissningsvis Japaner, som visade Buddha sin genuina vördnad. Genom dem kunde man riktigt känna hur stor Buddhismen kan vara.

Vi besökte flera betydelsefulla områden och ruiner av kloster och stupor och även en väl bevarad stupa, Dhamekh Stupa, som symboliserar platsen där Buddha höll sin första predikan. Ett inom Buddhismen mycket betydelsefullt tempel - Mulagandha Kuty Vihara -  är rest på den plats där Buddha sägs ha bott under sina besök till Sarnath. Inne i templet finns en kista som innehåller heliga reliker av Buddha. På årsdagen av templets uppförande - vid första fullmånen i November - samlas munkar och anhängare från hela Asien här. Mycket sevärt och härligt lugnt och fritt från folk.

Dhamekh Stupa

En oansenlig trappa visade sig vara riktigt vacker vid närmare beskådan

Mulagandha Kuty Vihara

Kista med Buddhas reliker inne i templet

Mäktig!

Det karakteristiska hjulet som symboliserar Buddhas lag

Tillbaka i Varanasi tog vi en lunch på Pizza Hut. Gott som omväxling men som vanligt i det här landet har de kryddat på lite extra. Gick åt mycket vatten för att släcka törsten från en varm förmiddag och stark mat.

Var rätt möra sedan gårdagens intensiva dag och kände egentligen att det räckte med utflykter för dagen. Samtidigt var jag och Lena nyfikna på sidenfabrikerna som vår guide tyckte man borde besöka. Vi pressade oss därför lite och for iväg till ett muslimområde där de flesta sidenfabrikerna finns.

Så glada vi är för att vi gjorde slag i saken och åkte dit! Det var verkligen en upplevelse att se de enkla omständigheter under vilka arbetarna jobbade med att väva de mest färgglada och vackra sidentyger man kan föreställa sig. Enorma kontraster.

Entrén till sidenfabriken

En man och hans alster

En åtråvärd arbetsplats?

Hålkort för olika mönster

Fabriksinnehavaren ville prompt visa oss lite av sina färdiga alster. Vi leddes till ett rum som var belamrat med färggranna sidenprodukter på hyllor från golv till tak. Golvet var täckt med madrasser och kuddar i vitt bomullstyg, där vi slog oss ned. Det var intressant att höra om deras verksamhet som sysselsätter ca 5 000 personer. De allra finaste varorna går på export medan de lite enklare säljs i Indien.

Vi insåg också hur lätt det skulle vara att bli lurade. Han visade oss bland annat ett par vackra sjalar som vi gillade utifrån dess färger, lyster och skiftningar. Döm om vår förvåning när han sa att dessa var tillverkade av 100% polyester! I jämförelse med sidensjalarna han sedan plockade fram kunde vi se och känna skillnaden, men inte vid första anblicken.

Sista kvällen i Varanasi tog vi oss till ett annat lyxhotell, Taj Gateway, för att äta middag. I Varanasi hade vi inte lust att ge oss ut på jakt efter någon lokal restaurang, utan valde det säkra före det osäkra och höll oss till hotellmaten. Ja, förutom lunchen då.

Onsdag 26 oktober

Nästa morgon var det dags att påbörja resan hem till Bangalore. Eftersom det var mitt i Diwali visade det sig vara väldigt få resenärer och vårt flyg hade slagits ihop med ett som skulle gå senare på kvällen. Fick därför några timmar extra i Delhi och tänkte att vi skulle passa på att ta oss till ett mall ca 30 minuter från flygplatsen. Här hade Martin vid tidigare besök spanat in att de hade en Zara butik. Elvira gillar verkligen Zara så det kändes som en kul grej att passa på när tid ändå fanns. Först var vi bara tvungna att ta oss tillbaka till terminalen vi ankom till - Elvira hade upptäckt att hon glömt sin bok på flyget. Eftersom boken just kommit med farmor från Sverige kändes det angeläget att återfå den. Vi lyckades få fatt i boken och satte av till mallet som planerat. Kom fram strax efter kl 16 - vilket tyvärr visade sig vara några minuter försent. Diwala spelade oss åter igen ett spratt!

Tillbaka på flygplatsen tröstade vi oss med en rejäl fika! Because we're worth it!

Såååå nära Zara...sedan dess har butiken faktiskt öppnat i Bangalore!!