Mysore - vår regions (Karnatakas) kulturella huvudstad

Lördag morgon - Valborgsmässoafton - och vi steg upp lika tidigt som vanligt. Packade kamera, massäck, vatten, våtservetter och toarulle för vår planerade utflykt till Mysore.

Mysore ligger ca 14 mil sydväst om Bangalore och tar 3-4 timmar att resa till med bil. När man ger sig ut på resa i Indien är det bra att förse sig med diverse förnödenheter. Det är inte som i Sverige där man vet att det med jämna mellanrum dyker upp rastplatser med restaurang, kiosk och toaletter (som alltid har toapapper). Nej, här gör man bäst i att plocka med sig det som kan tänkas behövas. Så glada vi var för det så här i efterhand!

Vi reste tillsammans med en kompis i en väl luftkonditionerad bil. Även om resan är lång är det alltid trevligt att få tid att prata, läsa och se sig omkring längs vägen. Närmare Mysore var det väldigt mycket grönska och stadens gator, hus och omgivningar upplevdes renare, helare och fräschare än i Bangalore. Framför allt är Mysore en mycket mindre stad vilket tydligt märks på att trafiken som är lugn och allt som oftast ser man transporter bestående av oxar och deras vagnslaster.

En slurk från ett sockerrör kanske?

Eller varför inte testa en kokosnöt?

Någon mil innan stan svängde vi av för att komma till Tipu Sultans fort och gravplats i Srirangapatna. Fick tyvärr inte fotografera från insidan, men fångade några utomhusbilder. Tipu Sultan och hans far Haider Ali hade makten under 1700-talets senare hälft fram till Tipu Sultan mördades 1799.

Körde även för att titta på moskén i Srirangapatna.

Långt där borta skymtar mausoleet där Tipu Sultan och hans föräldrar vilar.

Gravar utanför mausoleet dit resten av Tipu-släkten förpassats

Familjen ute på historisk sightseeing

Badplats (säkert med någon helig innebörd) där delar av fortet kan skymtas

Utanför Moskén i Srirangapatna - been there, done it!

En enorm vagn lastad med ett stort stycke trä med utskurna figurer

När vi kom fram till Mysore var vi härligt hungriga letade oss därför fram till Lalitha Mahal Palace, där vi fått tips om att äta. Byggdes 1921 som gästhus för besökare till Krishnaraya Wodeyars europeiska gäster, numera ett anrikt hotell. Wodeyar-släkten styrde från början av 1600-talet och i princip ostört fram till frigörelsen från engelsmännen 1947. Krishnaraya var bara fem år när han blev Kung av Mysore. Ett helt ok ställe att gästa på, även om åren har satt sina spår.

På vägen dit såg vi ett riktigt ruggigt Hotel Ritz, en skymf för en hotellkedja som är känd för att ha rätt hygglig standard på sina hotell. Trasiga fönsterrutor och bikupor stora som basketbollar - enligt guideboken ett back-packer paradis! Jo, jo, man kan förstå det, kostnaden lär vara minimal!

Hotel Ritz bör undvikas om inte kassan är så gott som tom

Tog en promenad i väntan på att restaurangen skulle öppna

Vy fångad genom ett vackert galler

Härlig indisk buffé uppdukad - Elvira och Clara förser sig

Spelmän som underhöll under måltiden

Clara och en rikt utsmyckad indisk elefant i hotellets foajé

Mysore är känt för dess vackra silke, sandelträ, rökelse och ashtanga yoga. Hann med att shoppa några små sandelträ produkter, men tyvärr inte det övriga - får bli nästa gång! Misstänker att jag gick på en nit vad gäller träets äkthet...

Ett av många försäljningsställen

Nästa stopp var Maharadjans Palats. Vandrade barfota genom sal efter sal prydd i ädlaste guld, vackra snidade tak och dörrar samt lätt makabra troféer i form av elefanthuvuden. Fann oss en lagom kortfattad muslimsk guide för 400 rupies (ca 60 kr). Bara det värt ett besök. Eller som vår resekompis sa, hade han berättat mer hade vi velat betala honom mindre...man orkar bara ta in till en viss gräns - det historiska Indien är omfattande!

En ormtjusare och hans "dansande" kobra

Familjen på väg till Maharadjans palats

Vi och några till vallfärdar till palatset

Suddig bild och tyvärr den enda där vår guide är med

Utsikt från slottet

Avslutningsvis körde vi upp på en bergstopp, Chamundi Hills, och beskådade ett tempel. Vid det laget var vi tyvärr så möra att vi bara fotade fasaden. På nervägen körde vi in till det vi trodde var Bull temple. Fick uppfattningen om att vi skulle fotvandra de 300 trappstegen upp till själva templet och gjorde därför så. Drypande av svett insåg vi att vi hade vandrat upp till samma tempel som vi nyss kört ner ifrån. Nåja, motion har aldrig varit skadligt. På nervägen möttes vi av ett avsvalkande regn, rätt skönt, även om vi kände oss väldigt fuktiga när vi satte oss i bilen.

Handlade 10 små minigudar till Elvira och Clara - de har båda sagt att de skulle vilja ha några. Ska fråga Shriram vilka vi lyckades köpa förutom de vi känner igen: Ganesha med elefanthuvudet och Shiva, Ganeshas pappa. Ärligt talat har vi inte kommit så långt i våra Indiska religionsstudier ännu, det här kan vara ett bra avstamp!

Mycket nöjda med vår utflykt påbörjade vi vår hemresa vid 17.30 och var åter hemma i Bangalore drygt tre timmar senare. Valborgsmässoafton avslutades med ett parti Chicago. Vem som vann? Tja, inte vet jag ;-)

Templet på toppen av Chamundi Hill

Nandi, en oxe i monolit

Glad i hågen på väg uppför de 300 trappstegen

Bakom en solfjäder i Sandelträ