I morse skulle vi infinna oss på Centrallasarettet kl 07.30 för återbesök och röntgen av Elviras höft. Bra tid och dag att ta sig till farbror doktorn. Bilen står fortfarande helt livlös ute på garageinfarten. Slängde ut min livlina och fick hjälp av Martins bror att köra oss.
På sjukhuset blev vi varse konsekvenserna av att vara utskrivna ur systemet. De ville ha en hyfsat stor peng för besöket vilket de inte hade förvarnat oss om. Avblåste därför allt för att vi skulle få en chans att kolla upp våra möjligheter.
Var just på väg att leta upp en buss för att ta oss därifrån när vi blev hejdade av ett meddelande om att läkaren väldigt gärna vill träffa oss. Till saken hör att Elviras höftproblem var något av ett pilotfall för Landstinget Västmanland. Läkaren har varit med under hela processen och ville inte släppa henne sådär vind för våg. Positiv och oväntad flexibilitet! Mötet med läkaren var väldigt uppiggande då han konstaterade att röntgenbilderna såg mycket fina ut och att vi från och med nu kan skippa alla framtida rutinkontroller. Härligt besked!
Väl hemma fick vi ett telefonsamtal från tjejen som köpt vårt hus. Hon ville komma förbi för att kika på våra möbler. Det mesta är till salu så det är utmärkt om de skulle vilja ha en del.
Innan hon skulle fara vidare slog vi våra i bilsammanhang okloka huvuden tillsammans och lyckades faktiskt med konststycket att ge min lilla C3a en knuff så den hostade igång. Rullade iväg till verkstaden med eländet, de hinner förmodligen titta på den under morgondagen. Snart, snart är friheten tillbaka!
Tur att det finns så många snälla människor runt omkring! Fick lift hem från sjukhuset av en kompis, en äldre man tillhörande verkstaden körde hem mig i ösregnet efter bilavlämningen och senare fick jag följa med svägerskan till ICA Maxi för att fylla på de trytande förråden. Tack alla för hjälpen!!
På sjukhuset blev vi varse konsekvenserna av att vara utskrivna ur systemet. De ville ha en hyfsat stor peng för besöket vilket de inte hade förvarnat oss om. Avblåste därför allt för att vi skulle få en chans att kolla upp våra möjligheter.
Var just på väg att leta upp en buss för att ta oss därifrån när vi blev hejdade av ett meddelande om att läkaren väldigt gärna vill träffa oss. Till saken hör att Elviras höftproblem var något av ett pilotfall för Landstinget Västmanland. Läkaren har varit med under hela processen och ville inte släppa henne sådär vind för våg. Positiv och oväntad flexibilitet! Mötet med läkaren var väldigt uppiggande då han konstaterade att röntgenbilderna såg mycket fina ut och att vi från och med nu kan skippa alla framtida rutinkontroller. Härligt besked!
Väl hemma fick vi ett telefonsamtal från tjejen som köpt vårt hus. Hon ville komma förbi för att kika på våra möbler. Det mesta är till salu så det är utmärkt om de skulle vilja ha en del.
Innan hon skulle fara vidare slog vi våra i bilsammanhang okloka huvuden tillsammans och lyckades faktiskt med konststycket att ge min lilla C3a en knuff så den hostade igång. Rullade iväg till verkstaden med eländet, de hinner förmodligen titta på den under morgondagen. Snart, snart är friheten tillbaka!
Tur att det finns så många snälla människor runt omkring! Fick lift hem från sjukhuset av en kompis, en äldre man tillhörande verkstaden körde hem mig i ösregnet efter bilavlämningen och senare fick jag följa med svägerskan till ICA Maxi för att fylla på de trytande förråden. Tack alla för hjälpen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar